Varför är jag så ledsen?

Kan inte sluta gråta. Ligger i sängen med datorn i knät och är så himla ledsen. Tänker egentligen inte på något särskilt, men kan samtidigt inte säga att jag känner mig glad.

Jag har varit på jobbet idag och det har väl gått bra antar jag. Fick en del att göra, och har betat av rätt bra. Känner fortfarande inte att jag känner mig säker eller duktig, utan som att jag kryssar mig igenom det som är svårt. Håller alla tummar för att inget skitsvårt ska ramla in på mitt bord.

Men det känns meningslöst. Känns som att jag kliver upp halv 7, sitter i bilen 7, åker 45 minuter för att sitta instängd på ett rum utan mysfaktor och göra saker som inte kittlar mig. Äter lunch 15 minuter och sen åter till mitt rum. Har skrämmande nog fått väldigt ont i ryggen av att sitta still på en kontorsstol i två dagar! Förra gången jag började jobba (snart 6 år sedan) hann det i alla fall gå kanske två veckor. Måste ta med min sitt-pruttkudde, som brukar hjälpa mot min dåliga rygg. Sitter och gör det jag ska till 16.59, då jag tar på mig och sätter mig i bilen och kör 45 minuter hem igen. Väl hemma ska det lagas mat eller med lite tur, ätas mat som sambon lagat. Och efter det? Vad gör man då? Väntar på att kvällen ska gå så för att man sedan ska tillbaka till jobbet och göra samma sak igen. Jag fattar inte vad jag ska fylla kvällen med för att mitt liv ska kännas meningsfullt. Förstår inte hur jag ska se mening med min tillvaro som den är just nu.

Arbetsgruppen är fortfarande snäll på alla sätt och de bjuder in på det sätt man bjuder in en konsult, det vill säga ganska lite. Men som sagt, de är goa mot mig och jag känner mig inte ovälkommen på något sätt. Men konsultrollen passar inte mig alls. Är alldeles för personlig, har för stort behov av social kontakt och utbyte för att detta ska vara en möjlig jobbväg för mig. Jag vill skratta, prata och umgås, i den mån man hinner. Men som konsult varken ska man, bör man eller är andra så intresserade av att man gör det. Ska verkligen försöka stå ut detta halvår som jag har framför mig, men just nu känns det så vansinnigt tungt.

Sambon känner sig orolig. Han säger att jag är långt borta, ledsen, frånvarande och att jag inte kan/vill vara nära. Han blir besviken över att samvaron med honom och bonusdottern just nu inte räcker (för mig känns det som att jag ska komma hem och sätta mig framför TV:n tills det är dags att gå och lägga sig, och det känns så fruktansvärt meningslöst. Då tappar ju livet verkligen mening). Jag inser att jag måste fylla min knappa (jag vet, helt normala) fritid med något vettigt. Är på väg till gymet för att träna yoga. Då blir jag 1% smidigare och jag slår ihjäl en timme av min kväll.

Sambon vill inte att jag ska jobba. Hans önskan är att jag är ledig fram till förlossning, men det känns absolut inte möjligt. Jag kan inte knalla runt hemma utan lön i 6 månader, det är till och med för slött för att vara mig. Han säger att vi löser det, och att han hellre har det ekonomiskt knapert än att jag ska ligga i sängen och gråta efter arbetsdagen. Han säger att jag verkar lika håglös och nedstämd som i augusti (efter missfallet).

Det är möjligt att jag är så här gråtig på grund av alla hormoner. Men det känns så futtigt och även overkligt att skylla på det, eftersom jag inte ens känner mig gravid. Tjock och rätt illamående, men inte gravid. Vet som vanligt inte hur det borde kännas, men inte så här intetsägande i alla fall. Kan inte glädjas så mycket över graviditeten heller, av samma anledning. Säger som jag sa för några veckor sedan: Jag behöver gå på ultraljud varje vecka för att förstå och ta till mig att jag är gravid. Jag går inte runt och oroar mig för missfall, för det finns liksom inget att "missfalla" i min värld. På det sättet är ju min inställning ganska praktisk.

Imorgon jobbar vi sent, som alltid på torsdagar tydligen. Vi ska jobba till 19.00, vilket innebär nästan en 12 timmars arbetsdag (minus min kvarts lunchrast). Känns ju självklart hur segt som helst, men slutar å andra sidan kl 13 på fredag. Men det hemska är att jag redan nu undrar vad jag ska göra då. Träna? Åka hem? Hur ska jag utnyttja den tiden maximalt?

Nej, nu åker jag till gymet, ska bli rätt skönt med yoga faktiskt. Kanske ska träna rygg-fan lite också.