Mellandagsrea

Är det verkligen värt det? Att lägga en dag och all energi man äger och har på att springa runt på stan bland alla fjortisar och försöka hitta en fynd bland all skit? Jag kan ju berätta att mammakläder minsann inte reas ut på samma sätt som alla andra kläder! Men ett par brallor blev det (till ordinarie pris) så att jag kan ha på mig något annat än de svarta mammabyxorna jag nu för tiden bor i. Letade nogrannt, men det verkar bara vara H&M som har mammakläder av de stora kedjorna. Tips någon? Sedan har jag bokat in mig på en gravidyoga kurs i mars. Hoppas att jag inte är för stor då. Så dagen har gått i Pyrets tecken, och det gillar jag verkligen!! Har stolt gått runt med uppknäppt jacka så att alla kan se min BEBIS-tröja på den runda magen.

Insåg igår när vi satt hemma hos ett par vänner och fikade (hon är också gravid) och vi prata om missfall och allt hemskt som händer och kan hända, att jag inte längre tänker på detta barn i min mage som fel barn. Jag har ju under alla månder hitills tänkt att detta barn är "second best", att mitt barn skulle komma i februari och alla barn efter februari är försenade. Men nu börjar juni kännas bra, jag känner mig glad för att ha halva graviditeten kvar och det barn som skulle komma, börjar blekna för det barn som faktiskt finns kvar. Det gjorde mig så glad! Att inse att jag inte längre sörjer det barn som jag inte fick träffa, utan gläds åt det som kommer komma. Jag längtar jättemycket! Vill både fortsätta vara gravid, men vill också så himla gärna träffa min lilla älskling. Börjar klappa på magen som lite rutin varje morgon nu mera. Magen står ju i alla hörn då, och det är lite häftigt.

Våra namnlistor blir längre och längre. Vi har faktiskt lika många killnamn som tjejnamn just nu, och flera killnamn känns möjliga. Jäkla tur, har ju alltid tänkt att jag inte kan få en son, för det finns ju inga namn!

Måste få berätta att jag är vansinnigt kär i min sambo! Så där så att det inte går att uttrycka så att det verkligen får den tyngd i orden som jag känner. Jag kan inte sluta pussa, klappa, gulla och ta på honom. Han är den finaste jag vet, alla kategorier, och det gör mig så lycklig. Vet inte om alla känslor är graviditetsorsakade, men det struntar jag i, för känslorna är lika verkliga för mig för det!