Usch vad svårt!

Första dagen på jobbet. Är på socialtjänsten på Värmdö och ska vara där i två månader. Jag kommer kunna ha bil hela tiden, så resvägen är inte så jättefarlig, tar strax över 40 minuter. Men känner mig som en miljöbov, och jag tror att jag kommer slösa en del pengar på att prata i mobilen under resan.

Personalen har varit jättesnäll. Man är ju ofta efterlängtad som konsult... Men de förväntar sig också att man ska jobba, banne mig. Idag har jag inte behövt göra så himla mycket, eftersom jag var tvungen att lära mig datasystemet, lokalerna och allt annat som finns på en socialförvaltning. Men imorgon drar det nog igång. Och jag är skiträdd! Känns inte som att jag kan någonting alls. Har glömt allt! Jag fattar att det inte är så, att saker kommer komma tillbaka, att jag kommer bli varm i kläderna och våga mer och mer. Men känslan idag var "stackars Värmdö som har fått mig, när de betalar dyra pengar för en konsult. Vilket nerköp!" Sambon ville inte alls gå med mig i den känslan utan protesterade vilt, men min känsla är verkligen "Hur hamnade jag här och hur ska jag göra för att få så lätta uppgifter som möjligt så att jag inte avslöjar mig?" Fick en skitlätt uppgift till att börja med, avklarad på 5 minuter. Skönt.

Det känns som att när man kommer som konsult bör man kunna komma igång och börja jobba med allt svårt på en gång, inte behöva fråga en fråga och överglänsa alla andra. Lite överdrivet? Kanske, men min känsla är att det är det som förväntas och önskas.

Nej, nu mår jag så illa att jag ska gå och lägga mig. Lovar att försöka vara lite mer positiv nästa gång jag skriver...