Att fylla sin heltid

Jag säger det om och om igen: Jag har inte tid att vara gravid samtidigt som jag jobbar heltid! Har precis suttit och surfat runt på mammakläder på arbetstid. Schh, säg inget... man är ju konsult ni vet... Jag inser att graviditet och föräldraskap måste vara en sån otrolig kassako för alla möjliga butiker. Tex varför inte köpa en gipsavgjutning på din mage? Eller den affär som måste tjäna mest av allt på alla oss: Apoteket! Har idag bränt ännu 200 kr där. Ska nu pumpa mig själv full med järn och lösa upp en hård mage.

Det syns nu att jag inte bara är lite gosigt rund. Till och med en klient sa att hon såg att jag var gravid, vilket jag tycker känns så himla kul! Men med magen kommer även min dåliga rygg. Eller jag vet faktiskt inte om det är magens storlek som är problemet, utan snarare att sitta på en kontorsstol. Trots att jag har en ergonimisk pruttkudde att sitta på för ryggen. Jag känner inte av min rygg när jag bara är hemma, men så fort jag kommer till jobbet och har suttit här några timmar, så värker det i hela ryggen. Detta har jag kunnat mota bort genom pruttkudden förut, men det verkar inte fungera längre.

Kan inte säga att det händer så mycket i mitt liv. Julen har ju mest bestått av att äta och sova. För min aktiva livsstil passar det inte särskilt bra, men samtidigt märker jag att jag inte orkar något annat. Fick hjärtklappning och blev verkligen matt och svag på ICA Maxi igår, och då var det enda jag gjort på hela dagen ett träningspass, äta lunch och ligga i sängen och äta choklad och läsa min bok. Så jag är inte fit for fight, så är det ju.

Känner mig lite ynklig som inte bara säger att jag mår toppen och så här bra har jag aldrig mått och sånt. Men det är verkligen inte så. Har väl aldrig varit så här trött, orkeslös och BLEK (ni ska veta att allt som gör att jag ser levande ut är smink! Och nej, det är inte bara som jag säger, för att jag med min mörka hud tror att jag är blek, utan min omgivning har kommenterat att jag verkligen ser sjuk ut). Jag ska inte säga att det är ett stort problem. Men det är ett problem när jag bokstavligt talat håller på att köra av vägen till jobbet för att jag är så vansinnigt trött. Jag behöver mina 10 timmar per natt, det är helt uppenbart. Och även med de 10 timmarna är jag trött framåt eftermiddagen och behöver sova en liten lur. Men så funkar ju inte livet som heltidsarbetande som ni vet. Det jag längtar efter just nu är att få åka till Nacka och träna min vattengympa! Jag och tanterna! Men det är jättemysigt! Varm pool och vackert rum och sen är det faktiskt kul med vattengympa. Jag behöver inte känna mig så jäkla otränad som jag gör när jag går till mitt vanliga gym.

Men för att återkomma till min så kallade ynklighet, så känner jag mig osäker på hur mycket man helt enkelt "får tåla" som gravid, och vad som faktiskt är ett bekymmer. När kan man med gott samvete gå ner i arbetstid? När kan man med gott samvete frysa sitt gymkort? Vet att det inte finns några svar på detta, men jag är som vanligt i behov av ett facit, någon/något som godkänner mina handlingar. Sen hjälper det ju inte att några i min omgivning uttrycker sig i stil med "jag var också trött när jag var gravid, det är bara att bita ihop"! Men om jag inte vill bita ihop? Om jag vill ta vara på denna graviditet så mycket jag bara kan och orkar? Jag har snart gått halvvägs och det stressar mig. Har bara 20 veckor på mig att göra allt det där jag planerat att göra. Läsa barnböcker, testa andra träningsformer, spa-behandlingar, skriva dagbok om graviditeten, VILA UT! När hann ni andra göra sånt? OM ni hann...

Igår när jag tränade spinning (för en instruktör jag känner) säger hon i mikrofonen när vi är inne på finallåten: "Och Lisa tar det lite lugnt nu, tänkt på bebisen"!. Gör jag inte det? Jag är dålig på att veta vad som är mina åsikter och mitt eget bästa ibland. Jag vill träna och jag tycker att jag gör det så jäkla lugnt så det knappt är sant. Men när jag tränar ifrågasätter en del det, men om man inte tränar så läser man överallt att det är bra att röra på sig under graviditeten. Hur ska ni ha det!? Jag vet att "sanningen" säkert ligger någonstans mittemellan, men jag som är van att träna så vansinnigt mycket tycker inte att det är helt lätt. Jag tänker på Pyret hela tiden, men om jag tycker att det känns bra borde det ju vara bra? Eller så behöver någon skrämma upp mig och visa hur Pyrets hjärta påverkas när min puls går upp. Håller Pyrets hjärta på att fullkomligen sprängas av ansträngning? Då lovar jag att sluta spinna.

Imorgon är det dags för ultraljud! Tidigt i morgon bitti ska jag, sambon och bonusdottern åka till MVC och hälsa på Pyret. Är inte så nervös än, men blir kanske. Jag och sambon pratade om vad vi ska svara om de erbjuder oss att få veta könet. Han vill ju gärna veta, men det verkade som att han fick kalla fötter nu när det verkligen närmar sig. Jag kom på att jag inte vill veta just nu, för jag vill inte förlora Pyret! Om vi får veta att det är en han eller hon, så kommer man ju använda det som benämning på bebisen, och jag trivs med Pyret. Jag är inte redo att göra mig av med Pyret riktigt än. Så vi får se, om vi får frågan och vad vi gör med det. Men det lutar åt att inte ta reda på det riktigt än.