Så förutsägbar jag är!

Jag har alltid tänkt att när jag blir gravid ska jag unna mig så mycket lyx och sköna stunder. Delvis för att det kanske kommer dröja innan det är möjligt igen, men också för att graviditeten ska vara en härlig och njutningsfull tid. Öh, va? Hur många massager, anstiktsbehandlingar, middag ute, nätter på herrgårdar, afternoon tea på slott har jag unnat mig? 0. Har önskat mig det i julklapp, men tomten är ju inte alltid lydig.

En annan sak jag (så felaktigt) alltid tänkt är att det är mysigt med graviditetskrämpor. Oj oj oj så skrattretande den tanken känns nu!!! Tror ni att jag känner mig lyckligt lottad när jag inte bajsar på flera dagar (och fisarna ska vi inte prata om), håller på att spy upp lunchen på jobbet, inte kan knäppa mina stövlar för att vaderna är för stora, har ont i huvudet mest hela tiden, inte kan träna ens i närheten av vad jag brukar (och när jag tränade vattengympa i tisdags, var jag helt slut, och då var mina träningskollegor tanter över 55!). Tor ni att jag känner "men det gör inget, jag är ju gravid, det är ju riktigt mysig!" Nej! Inte alls! Och det gör mig lite arg! Mest arg tror jag att jag är på att jag måte jobba (surprise) eftersom då har jag faktiskt inte tid att göra något åt, eller acceptera mina krämpor. Hur ska jag nu hantera en ihållande huvudvärk? Med mer vila? När då? Eller med att stressa mindre? Hur då? Så jag känner mig (återigen) lite lurad på att månaderna går och jag hinner inte vara gravid! Inte för att jag vet vad jag skulle göra hela dagarna med min graviditet, men mer än att bara vara irriterad över begränsningarna. Kanske hinna skratta åt att jag får ta sats genom att gunga när jag ska gå ur bilen, istället för att svärande känna mig otymplig. Jag fattar att detta är för mycket begärt, och att jag, om jag ska vara ärlig, inte har hört så många njuta av sin grossess så som jag nu vill påstå att man ska göra.

Men magen börjar bli hård! Inte bara en kula, den är den samma som de senaste veckorna. Nej, nu är den verkligen hård och att ligga på mage är inte att tala om, i alla fall inte på golvet. Även raklång på rygg på golvet är obehagligt, jag vill dra upp benen för att det ska kännas bekvämt. Börjar nu förstå varför jag kanske måste gå gravidyoga istället för vanlig yoga. När jag körde ett yogapass igår var det smått omöjligt att "ligga på mage, ta tag i vristerna med händerna och spänn upp kroppen i en båge". Ja, tjena, Pyret måste ju vara helt platt efter en sådan övning.

Sedan väntar jag på att få frossa! Är fortfarande inte sugen på någonting, har ingen aptit, utan äter för att jag tror att jag är hungrig och är trött. Men jag vill äta onyttigt, mest hela tiden! Hade en vecka av stort sug på smågodis för någon månad sedan, men sen dess har inget hänt. Skittrist. Åt en lussekatt och några M&M:s igår, bara för att det ska vara så. Men var som sagt inte så sugen. Nu vill jag bli hungrig och onyttig!

Fick idag stående ovationer för min lunchlåda, så jag tycker att jag kan få berätta hur kreativ jag är. Hade gjort en stor köttfärsbiff tidigare i veckan (köttfärs, ströbröd, mjölk, ägg och salt och peppar). På den la jag ost, som sedan smälte i micron. La den på ett par mörka brödskivor, som jag hade en blandning av ketchup och hamburgerdressing på, och sedan en stor sallad till det. Supergott och enkelt! Men folk blev grymt impade. De har inte så vana vid mina fina matlådor (och de sitter sällan brevid mig och äter... humf). Så, dagens första och kanske enda beröm!

Nu ska jag ut och ta mig lite luft. Går ju inte en enda promenad längre och det är verkligen vidrigt!