Men Jesus vad tiden går långsamt!

När man inte har något att göra, vilket jag inte har. Min gruppledare är upptagen HELA tiden, och trots påtryckningar från mig på alla möjliga sätt (har inte testat brevduva och brevbomb, men är på väg) så får jag aldrig tid att prata med henne. Så min skräck att jag skulle få jobba ihjäl mig som konsult har ju verkligen inte infriats än (kommer väl få äta upp det uttalandet senare...). Så jag sitter här och sitter av tiden. Har mailat alla jag känner, bokat in mig och sambon på en föräldrapenningskurs på Försäkringskassan, skickat efter en skattesedel från Skatteverket, försökt köpa bonusdotterns julklappar på nätet (utan att lyckas), ringer alla klienter jag inte fått tag på (och jag ringer då inte bara en gång, utan många!), följt med på hembesök bara för att få tiden att gå. Jag tar deras jourtelefon, men förutom den, gör jag typ inte ett skit. Har ett klientbesök då och då, men inget idag tyvärr, så denna dagen kommer väl bli ännu längre än igår. Funderar på att åka till Rusta på lunchen, tar väl en halvtimma. Ja, ni fattar.

Har inte varit lika ledsen denna vecka, men sovit sämre än någonsin. Inte i natt, det var en vanlig, rätt kass, natt. Men natten till måndag slog jag alla rekord och var nog vaken alla timmar förutom några halvtimmar här och där. Var i chock när klockan ringde, jag var klarvaken och jag insåg att nu ska jag börja min arbetsvecka! Vilket skämt! Men man kommer ju in i någon andra andning och klarar ju dagen på ett mirakulöst sätt. Tränade till om med på kvällen.

Apropå träning så märker jag att trots att jag tränar mina 6 timmar i veckan (var nu uppmärksamma på att det är hälften av vad jag brukar, så inga moralkakor tack!) så blir jag bara svagare och svagare för varje dag som går. Mina annars så starka och hårda ben börjar mjukna, mina starka armar gör mest ont, och min kondition ska vi inte ens prata om. Jag fattar att jag säkert är lika tränad som vilken "medelsvensson" som helst, men det var väldigt länge sedan jag var så "otränad" så det är inte helt lättsmält. Men jag jobbar på att träna mer yoga, och idag ska jag på vattengympa. Så jag försöker verkligen gott folk, tro inget annat. Men det är svårt att se 8 års jäkligt hårt upparbetade muskler och kondition försvinna ner i rännstenen, utan att jag gör något åt det, utan att jag är skadad eller sjuk.

Det är inte så att jag är fullkomligt uppfylld av detta, för det är jag faktiskt inte. Men nu när jag har en massa tid att skriva på bloggen, kan jag ju ändå berätta det som händer i mitt liv och mitt huvud.

Min familj börjar ropa efter en önskelista. Jag har ingen. Verkligen ingen. Har inte en susning om vad jag önskar mig. En resa till Mauritzius, visst, men förutom det... nej. En ny servis, visst, men jag vet inte vilken (och det finns ju några att välja mellan, så jag kommer inte släppa ut dem för fri lek). Annars har jag det jag behöver: en stereo, två bra TV, en bra säng, en bil (eller två rättare sagt!), en ny cykel, en Ipod, en mobiltelefon, nya skidor, nya pjäxor, en ny soffa, bra köksredskap (för många snarare än för få), utemöbler, kläder, skor (vet ändå inte vilka skor och kläder jag behöver till min uppsvällda kropp, så det är ingen idé att önska sig något sånt). Så jaa, vad önskar man sig? Har ni tips tas de tacksamt emot!!! Barnsaker känns för tidigt, är ju (imorgon) i vecka 16, vilket gör att det känns som en smärre oändlighet tills det är bebisdags.

Jo, en sak kom jag faktiskt på! Nya frukostskålar! Men då var det ju det där med nytt porslin, om jag egentligen ska köpa en hel serie, är det ju inte så smart att köpa några udda grötskålar. Äh, det föll direkt.

Kanske är ett gott tecken att jag kan sitta och fundera över sådana här meningslösheter. Men jag önskar att jag vore som min äldsta syster, hon har alltid en bra, någorlunda prisvänlig och lättköpt önskelista. Skjortor, en väska, några glas osv. Så hon är den enda som redan är klar i julklappsväg.

Berättade igår för uthyrningsföretaget att jag är gravid. Han mailade tillbaka "Bra, då vet jag". Vet itne vad det betyder. Men som tur var hade anställningsavtalet kommit på posten samma dag, så jag skrev glatt på att jag har en tillsvidare anställning (med 6 månaders provanställning, till sista maj). Toppen! Mitt SGI är räddat!