"Vad vill du?!"

Har nu kommit fram till Åre. Efter 8 timmar på vägarna igår, är vi nu installerade, mätta och mysiga. Jag är här med mina föräldrar, sambo, bonusdotter och plutten förstås. Han var stundtals måttligt road av att åka bil, så det var några mil som var slitiga igår. Han har ju även fått tänder, vilket sänker hans allmäntillstånd väsentligt. Inte bara det att han bajsar cirka 6 gånger per dag (bokstavligt talat), han gråter, gnäller, ålar, kastar sig. Mindre praktiskt i bil, och ännu mindre praktiskt på natten.

Jag slutade ju amma för snart 3 veckor sedan. Anledningen var att jag skulle få sova bättre på nätterna, slippa amma 2-3 gånger varje natt. Känns som ett skämt idag. Var det verkligen ett problem? Om jag visste hur nätterna skulle bli utan att amma, skulle jag ammat tills han börja skolan.

Ska inte i detalj redogöra för hur varje natt ser ut, är ju vansinnigt tråkigt att läsa. Låt mig bara säga att en natt med 5 timmars sömn - är en bra natt. Han skriker, bajsar, gnäller, snurrar, viftar och slumrar. Allt om vartannat. Inatt, när jag i två timmar (mellan halvtre och halv 5) burit honom i alla möjliga ställningar, bytt två bajsblöjor i mörkret, försökt tysta honom med alla sånger ni kan tänka er (han väckte ju så klart hela huset), vaggat, vaggat, vaggat, så ville jag till slut skrika: "Vad är det? Vad vill du? Vad fan är det du vill??". Gjorde inte det, men mumlade detta, vilket så klart inte gjorde honom lugnare. Till slut kom sambon (som jag hade gett natten ledig, eftersom han tagit flera nätter och han var trött efter att ha kört bil hela dagen). När han blev synlig i dörröppningen sa jag bara: "Ta honom". När sambon gjorde så, lyckades få lillen att lugna ner sig, och till slut somna, la jag mig bara på sängen och grät. Grät för att jag inte fattar, för att jag är så trött, för att jag längtar efter att amma (vilket vapen!). Grät för att jag faktiskt började tänka att jag snart kommer slänga honom i sängen och gå. Men så fort jag tar ett hårdare tag, höjer rösten eller låter arg, då gråter ju han bara ännu mer. Så när jag lite tafatt försöker "ta i med hårdhandskarna" då får jag direkt svar på tal med ännu en nivå av skriket.

Han ligger och sover nu, var ju trött redan när han vaknade i morse. Jag ligger i soffan och tröstäter Kexchoklad och tittar på konståkning. Sambon, pappa och bonusdottern har tagt sig ut i backen. Jag hade ingen lust att åka. Vill bara hasa runt här. Vill att plutten ska sova hela dagen så att jag får göra vad jag vill. Det är ju lätt att vara en kaxig och "duktig" mamma när barnet i fråga bara ler och är söt. Desto svårare dagar och nätter som dessa. Fy fan för tänder, förkylningar, långa bilresor och bajsblöjor i bilen som smetat sig upp över ryggen.

Ha, annars då? Jag ska börja jobba lite mer. Ska skriva utredningar för mitt gamla jobb, för barn och ungdomsgruppen. Känns konstigt nog kul. Trevligt. Gillade arbetsplatsen, kollegorna. Och att få skriva hemma, få betalt per timme, säga hur många jag hinner och inte hinner och samtidigt kunna vara mammaledig, känns ju otroligt lyxigt. Och de blev jätteglada för de behövde avlastning. När jag berättade för min pappa skrattade han och sa "Jaha, och vad gör du på fritiden då?, efter att du har pluggat sexologi, jobbat som familjerådgivare, knäckt extra på socialtjänsten och tränat 6 pass i veckan - och är mammaledig på heltid?" Det konstiga är att jag inte känner mig stressad. Tvärtom behöver jag lite att göra. Har haft det superskönt och slappt, och njutit av det, men det känns bra att kunna varva det med lite jobb, stimulans, inkomst och utveckling.

Ska säga att jag känner mig som värsta husmor ibland. Igår åt min son min hemmagjorda morots/potatispuré till lunch, fick min hemmagjorda mango och bananpuré till dessert och sedan min hemmagjorda banan och päronyoghurt till mellis. Vad sägs om det? Och det får han faktiskt varje dag. Tycker burkmaten är fruktansvärt äcklig (inte desserterna kanske, men maten). Känns också lite bra att veta vad det är i maten han äter (typ inget spännande alls).

Plutt sover nog endast en kort stund till, mamma har börjat småsnarka bredvid mig i soffan, min Kexchoklad är slut. Jag ska nog försöka skriva lite på uppsatsen istället.