Svängig

Dagen har varit skön. Sovit någorlunda ok eftersom sambon sov med plutten och jag i ett annat rum med öronproppar i samma storlek som klementiner. Det har varit strålande sol, i det närmaste tomt i backarna och skön åkning. Så vi åkte fram till två tiden, då vi åkte hem och satte oss vid dukat bord. Efter det promenad på stan och fika på mitt favvocafé. Egentligen ligger det i Norrtälje, men fantastiskt nog så har det importerats hit! "En liten smula" heter det, värt ett besök, både här och i Nortan.

Mitt humör är svajigt, men vet inte varför. Min mamma frågade i morse om jag var irriterad på henne, och jag undvek att svara. Ja, det är jag väl, fast nej, varför skulle jag vara det? Alla är jättesnälla mot mig, jag har det väldigt bra, men trots det är jag gnällig. Lite pinsamt faktiskt. "Åh, stackars mig, är i Åre, någon annan körde bilen och jag behöver inte betala bensin, bor gratis, äter gratis, liftkort gratis, har ständigt barnvakter, trevliga och generösa föräldrar, en snäll och omtänksam bonusdotter, en fantastisk sambo och världens bästa bebis". Och jag har mage att gå runt och vara på dåligt humör! För att jag inte hittar liftkortet, för att mamma alltid upprepar sig, för att bonusdottern är slarvig, för att sambon drar sig undan, för att bebisen inte leker själv HELA tiden. Skäms Lisa, skäms.

Detta är verkligen en dålig sida hos mig, att inte uppskatta det jag har utan gnälla orimligt mycket över det jag inte har. Jag vill verkligen inte att min son ska ärva denna sida, men vet inte ens om att jag gör det, det bara kommer, sker utan min vetskap eller kontroll.

Är det inte märkligt att så fort man (jag i alla fall) är på semester så får man plötsligt äta vad som helst, när som helst och hur mycket som helst? Speciellt när man är på sån här resa, vinter, stuga och myspys. Jag äter hur mycket som helst och bryr mig inte alls om konsekvenserna. Bra på ett sätt, att jag kan njuta, men jag vet ju att jag kommer bli stressad när jag väl kommer hem och ska titta på kroppen utan underställ och raggsockor.

Jag brinner inte för någon sport. Inte så där på riktigt. Det är kul att åka skidor, men inte såå kul att jag gör det oavsett väder och snökvalité. Idag är det ju toppen, när snön gnistrar i solen. Men igår när det var molnigt, nej då sitter jag hemma. Inte ensam om att göra det, det vet jag, men jag skulle gilla att verkligen vara dedikerad. Vara lycklig varje gång jag får möjligheten att utöva min hobby. Så är det tyvärr inte. Kanske hittar något någon gång?

Vi har bestämt att vi ska ha namnkalas för plutten, på alla hjärtans dag. Enbart för släkten, bara de är ju 20 stycken. Men det känns mysigt, vill göra något för honom, som vi kan spara minnen ifrån och ge honom när han uppskattar det (om typ 30 år alltså). Om ni har några tips på vad man kan säga/göra på ett namnkalas tages det tacksamt emot.

Nej, ska nog lägga mig och läsa, Let´s dance är ju slut.