Snälla Pyret, var på plats

Ska idag på ultraljud. Är så orolig att det ska vara tomt, ingen där, eller att Pyret har dött. Började nästan gråta igår kväll bara jag tänkte på det. Ska dit vid halv 4, en evighet dit alltså. Jag har varit på anställningsintervju på morgonen, och det enda jag kunde tänka på vägen dit var "snälla, låt tiden gå fort så klockann blir halv 4!". Tror tyvärr att intervjun gick därefter. De ställde vassa frågor, som jag inte vet om jag kunde svara på. Kändes som att jag framstod som en arg, snabb, besserwisser som grälar med alla chefer (vet inte hur långt från sanningen det är egentligen, men det kändes inte så bra att visa upp på en anställningsintervju). De ska höra av sig nästa vecka. Skäms nästan över hela samtalet. Kan inte bedöma vad de tyckte, men jag drog en djup suck när jag kom ut. Har ätit tre lussekatter från ICA i ren tröst.

Har börjat mitt frossande i mamma-gravid-sidor på nätet, men jag fattar inte vad jag ska läsa om. Inget känns som att det gäller mig. Förlossningsskräck? Jag tror ju inte att jag någonsin kommer föda. Sparkar i magen? Mitt barn kommer ha dött innan dess. Mammakläder-mode? Kommer aldrig bli så stor. Jag skäms nästan över min negativa inställning, men tyvärr är det så här jag känner. Behöver gå på ultraljud jämt...

Men jag har lovat mig själv att försöka gå så mycket mammakurser (yoga, profylax osv) till våren som möjligt. Jag har tid, råd och möjlighet, då är jag banne mig skyldig att göra det! Och det ska bli mysigt... Vet någon något om att gå en kurs i taktil stimulering?

Övrigt i livet? Är stressad över jobb. Vill jobba, men orkar jag, vad ska jag jobba med, vad vill jag jobba med, jag är gravid - hur ska det gå? Sitter och väger för och nackdelar mot varandra hela tiden: jobba som konsult eller anställd? Som om jag har ett val... i dagsläget har jag inte det, men jag hoppas på att få. Min "karriär" har verkligen tagit sig andra vägar än vad jag tänkt mig. Vet inte hur jag ska komma på rätt spår igen. Får bli en senare fråga så klart, en efter-föräldraledighet-fråga.

Hade en mysig kväll ensam med bonusdottern i onsdags. Hon kan vara vansinnigt rolig och vi satt länge och väl vid matbordet och åt mina pannkakor (hemma-mamma som man är). Så himla kul att få inblick i en snart 13-årings tankar om klasskompisar, mördare, smink och Stockholm. Hon är verkligen en tillgång.

Skulle gått och tränat hade jag tänkt. Känner mig trött och lite nere efter intervjun, så jag ska nog ta mig ut i solen och gå istället. Nu är det helg!