Gå in i dig själv

Hur lyckas jag med det? Min terapeut sa det, att nu måste du börja gå in i dig själv Lisa. Gills dagen yogapass? (Där jag mest konstatera att jag är fruktansvärt stel, fick ont i huvudet när jag var upp och ner med huvudet och undrade om jag bör gå på gravidyoga istället?)

Jag känner mig inte ett dugg gravid, i alla fall inte så som jag trodde att det skulle kännas. Mår ju fortfarande rätt dåligt och har fullt upp med det. Magen skiftar i storlek, och jag tror att det snarare handlar om hur väl tarmarna mår än något annat. Men jag har passerat vecka 12, och min söta vän M ringde igår och gratta mig till vecka 13. Hon har järnkoll på vilken vecka jag är i och när min brytdag är. Är så tacksam att en del orkar och vill engagera sig i min graviditet, speciellt nu när jag tycker att jag är ganska dålig på det. Hon sa även "Lisa, du lever din dröm": Ja, det gör jag ju på ett sätt och ändå känns det inte så. Varför har jag den ocharmiga sidan att hänga upp mig på det som är mindre bra (illamående, arbetslöshet, svaga muskler osv) istället för att skratta mig lycklig över Pyret? Kom på att jag måste börja frossa i graviditetssaker, mammaprylar och sånt. Så jag har under eftermiddagen läst Familjelivstidning, Vi föräldrars graviditetstidning och kikat på hur stor Pyret bör vara nu, enligt alla råd och rön. Ska också iväg till Danderyd för ett ultraljud imorgon, så kanske jag kan få se lite armar och ben och därmed inse att jag fortfarande är gravid, jag är inte bara illamående av ingen anledning.

En vecka har gått sen jag skrev och jag har egentligen mycket att skriva, men orken tryter. Har insett en viktig sak och det är något som Pippi Långstrump sa:
Jag vill också gå i skolan, för jag vill också ha sommarlov.
Precis så känner jag. Jag vill också jobba, för jag vill också vara ledig. Jag börjar längta efter tröttsamma utbildningsdagar, meningslösa APT:n, svåra handledningar och ytligt prat över lunchlådan. Sånt jag har ratat och förbannat i flera år, framstår nu som jättemysigt och något jag vill ha igen. Jag tolkar det som att jag börjar bli redo att börja jobba, men är så himla orolig över min ork, eller brist på ork.

Ska på en ny anställningsintervju imorgon. Min sambo blir jättestressad över att jag är så långt gången i graviditeten och hur jag ska säga det och hur arbetsgivaren ska tackla det. Jag har ingen aning, jag vet att jag måste ha ett jobb, och det snart. Har ni några ideér för hur jag bör göra?

Har försökt ändra lite inställningar i bloggen så att det ska gå att lämna kommentarer som anonym om man inte har en egen blogg, testa gärna och berätta för mig om det går eller ej.

Nu ska jag gå hem till mina föräldrar och stryka. Jag har det som extrajobb, för att betala min terapi. Så jag ska terapistryka helt enkelt!