Regnet faller, och jag med det

Sitter nu i soffan på min sambos föräldrars sommarställe på Värmdö. Vi ska vara här en vecka nu, och vilken vecka vi har valt! Regn och 5 grader - i juni! Känner mig orkeslös, lättirriterad, konstant småhungrig. Om det inte vore så att jag faktiskt inte har någon mens - någonsin, hade jag helt klart trott att det var dags för en sådan vecka nu. Jag tappar orken med barnen och kan till slut inte bestämma mig för vilka fighter som är värda att tas. Om sonen fick bestämma skulle han äta pannkaka jämt, och om dottern fick bestämma skulle hon äta välling jämt. Jag tycker nej till båda de förslagen, men är inte konsekvent för fem öre, vilket gör att båda tjatar om sina respektive älsklingsrätter. Vad trött man blir på sig själv när man vet hur man ska och borde göra som förälder, och sedan gör tvärtom! Det är bra att komma ihåg när man ger råd till andra...

Jag längtar efter sommarlov. Om tre veckor åker vi till Spanien, och är borta i en månad. Ska bli så himla skönt, även om jag börjar grubbla över hur 17 man ska packa till oss fyra för att kunna vara borta en hel månad. Kommer ju bli en del prylar... Jag har ingen motivation till att jobba, plugga eller något. Dagarna i Umeå var dock till nytta, eftersom det var så tråkiga föreläsningar så fick jag en massa saker gjort! En examinationsuppgift som ska in i september gjorde jag på lektionen igår till exempel, mycket bra! Bara två uppgifter kvar, av fyra möjliga.

Läste ett fint citat häromdagen: "Människan är inte rädd för att dö, han är rädd för att inte ha levt". Jag kan verkligen hålla med om det, att inte göra det mesta av sitt liv. Kan inte säga att jag är så carpe diem-mässig, men jag önskar! När jag läste en artikel i DN om en Elisabeth som snart kommer dö ifrån sina tre små söner då hon har cancer, kände jag mig trött på mig själv. Att leva i en potentiell framtid, istället för här och nu. Det är en bra sak med att ha en äldre partner, han säger alltid till mig "Lisa, jag är så gammal nu att jag har förstått att det där "sen" det är nu, det är här nu, jag kan inte vänta längre på saker som jag skjutit framför mig". Det är bra, friskt och livfullt att ha den inställningen.