Umeå nr 20

Jag ligger i min säng på hotellet, mätt och belåten efter en middag med klassen på Norrlandsoperan. Min 20:e gång i Umeå är snart till ände, och det känns riktigt skönt. Jag kommer bara åka hit 7 gånger till, sen är jag legitimerad psykoterapeut! Jag minns andra gången vi var här, och någon kommenterade att "Nu är det bara 28 gånger kvar"! Det kändes så otroligt långt och oöverstigligt, men nu börjar det banne mig närma sig. För varje månad jag åker hit nu, så är det den sista gången jag är i Umeå just den månaden på året. Häftig känsla.

Vid den gemensamma middagen ikväll satt vi och pratade om olika terapiformer (så klart, vad trodde ni att en psykoterapeutklass pratade om på sin fritid?). Jag hörde mig själv prata om min Steg 1-utbildning, som var systemiskt inriktad. Jag insåg hur nöjd jag är med den, hur mycket häftiga och kraftfulla tekniker som jag fick lära mig där. Hur det som då kändes abstrakt och flummigt, plötsligt känns vettigt och verksamt. Att den handledningen var skithäftig och att jag är så himla glad över att ha både en systemisk kunskap och nu en psykodynamisk. Jag känner mig så rik!

Nu till ett helt annat ämne: Häromdagen gjorde jag ett ryck, ännu ett, med alla de barnkläder som vi har liggandes i förrådet till ingen nytta. Jag känner mig så pass säker på att det inte blir fler barn, att jag utan större svårighet kan göra mig av med så gott som rubbet. Två och en halv fullproppade flyttkartonger, med kläder till alla storlekar och kön, märken och modernitet. Men någon vill väl ha det, tänkte jag, men ville inte bara skänka bort alltihop, som jag gjort tidigare. Så jag kontaktade en sån där affär som tar in kläder och sen får jag 40% av priset på de saker som de säljer. De hälsar mig välkommen med mina saker, och jag ställer mig och tvättar. Två och en halv flyttkartong tar sin tid (tur att vi köpte en tvättmaskin som tar 7 kg förra gången vi köpte ny), och sent på eftermiddagen är jag klar, packar in rubbet (plus en kartong med leksaker) och åker iväg.

Hon i butiken trodde jag skulle flytta när jag kom inkånkandes med mina kartonger, och sedan började hon ögna igenom allt. Hon tog MAX 10% av alla grejer. Förklarade för mig att det enda som går att sälja är nya märkeskläder som absolut inte har en enda fläck eller liknande. Att kläder från Lindex och H&M ser helt oanvända ut och är så gott som nya spelar ingen roll - ingen köper det. Och små storlekar säljer inte heller, för alla som får sitt första barn köper helt nya saker.

Är jag ett UFO eller? Mina barn lever enbart i ärvda, utlånade och loppisköpta kläder. Knappt ett enda märkesplagg finns i deras garderob och trots det har vi kläder så att det svämmar över i lådorna. Jag har lagt en försumbar summa på kläder till dem, men upplever inte dem som dåligt klädda på något sätt. Nya kläder är en lyx jag varken vill eller kan unna mig. Och nya kläder är en stress! Har ni märkt hur svårt det är att få bort ingrodd, mosad banan? Eller köttfärssås med en klick ketchup i? Alla kläder förstörs, för eller senare (förutom de riktigt små, bebisar sover ju bara och äter bara mjölk).

Min visit i barnklädesaffären slutade med att jag fick packa ner mina tumlar-varma, tvättmedelsdoftande kläder i plastpåsar, knyta ihop, och slänga allt i Läkarmissionens låda längre upp på gatan. Och känna mig så himla upprörd. Jag ringde min sambo och ropade ut min frustration över konsumtionssamhället. Inte så mycket för att just jag inte skulle få pengar för alla kläder, utan för att det är så otroligt sjukt att vi lägger så mycket pengar på barnkläder (och många andra saker också för den delen) helt i onödan. Hur ytliga är vi egentligen? Finns det något barn som bryr sig ett enda skit om vilket märke deras kläder har? Och är alla föräldralediga verkligen så här välbeställda att det går att lägga sådana summor på kläder som används kanske fem gånger och sedan går vidare till någon återvinningslåda någonstans?

Jag är så tacksam för alla som har lånat och skänkt mig barnkläder genom åren, jag hoppas att jag är och blir lika generös tillbaka, till de som nu kan tänka sig att sätta på sina barn begagnade kläder som inte är från PoP!