Umeå nr 4

Då var man i Ume igen. Denna gång sitter jag faktiskt i fönstret på mitt hotell, ska snart krypa till kojs, men längtar efter att skriva en liten rad ändå. Detta är sista gången jag är i Umeå utan mitt nya barn (och min mamma, som ju kommer följa med varje gång under våren). Jag har ikväll varit ute och fikat med min "klassbästis". Jättetrevligt att sitta och prata med en ny person. Vi hoppar ju helt över allt vädersnack och kommer direkt in på styvbarn, katastrofförlossningar, vänner som sviker, svåra familjerelationer och så vidare. Tack för det!

Min mamma och sambo är ganska orolig för att jag ska få värkar här uppe, men jag är inte orolig (eller så lever jag i sådan förnekelse att jag inte ens kan ta in att jag faktiskt ska föda snart...). Men so far so good och imorgon åker jag ju hem igen.

Har idag haft en underbart intressant föreläsning om barn och anknytning. Sitter ju lite mitt i det kan man säga, så jag satt som ett ljus hela dagen (8-17, lång dag!). Igår var jag i min simhall och simmade en kilometer och sedan en timma vattengympa. Var jätteskönt eftersom jag hade så himla ont i ryggen efter alla sittande timmar. I vatten är man rörlig och har inte ont överallt, så trots att det var träning kändes det som en vila och befrielse. Idag har jag suttit på specialstol, haft stor kudde bakom ryggen och en annan stol att ha fötterna på. Känns ju astöntigt, men det var det värt för jag har inte haft ont hela dagen och jag kunde göra annat än att massera mig själv resten av kvällen.

Jag ska skriva lite kort om den herrgårdsweekend som jag var på med min svärfamilj förra helgen. Det var jag, sambo, bonusdotter, sonen och sedan hela sambons familj med barn och respektive. Sammanlagt 15 st. Vi var där för att fira sambons storasyster som fyllde 50 år. Jättetrevligt att komma bort, få vara med alla ganska okomplicerat och få se storasyster så glad.

Men att ha en 1,5 åring är inte alltid en lek. Han är som vanligt underbar och ascharmig, men långa middagar (som påbörjas strax innan 8 på kvällen) är inte helt lätt. Han satt snällt under förrätten - i en kvart. Sedan skulle det ju lekas, gå runt och titta på allt, sitta i knät och liknande. Alla i familjen är mycket snälla mot honom och kämpar hårt för att få hans uppmärksamhet och vill leka med honom. Men han vill bara leka med andra ibland - sen är det mamma som gäller.

Så jag insåg där och då att sådana här tillställningar får man nog hoppa över - de närmsta 4 åren. Astråkigt. Det blev återigen lite klart för mig att man kanske ska nöja sig med 2 barn. Jag tycker nämnligen om långa middagar. Känner mig glad att få barn tätt, då kortar man ju ner den här osociala perioden så mycket man kan i alla fall.

Det fanns ett annat litet barn på herrgården, en liten Hanna, som jag bjöd in för att sitta och puzzla med min son. Hon satt snällt med och tittade på puzzelbitarna - tills min son helt abrupt rycker dem ur händerna på henne. Jag försöker förklara för sonen att han ju kan ta någon av de andra 19 bitarna, men nej, han ska ha just den som hon har - hela tiden. När jag säger till på skarpen blir han så arg att han börjar tokgråta och kastar puzzelbitarna på mig istället.

Hannas hela familj står bredvid för att "titta på de små söta barnen när de leker" och jag känner det som att jag inte kan hantera mitt eget barn och inte har uppfostrat honom för fem öre. Han har ALDRIG varit sådan förut, han har alltid delat med sig av sina leksaker och inte brytt sig om att någon annan leker med hans grejer. Jag sade lite försynt "Men oj, vilka dagisfasoner"! och kände mig skitdum. Vad hände med min lilla sötnos?

Vet och förstår att detta är en fas, ännu en, och att han måste få göra som han gör. Men ärligt talat, det är ju galet ocharmigt! Hur hanterar man beteendet? Ska man bara acceptera, för att det ju är en fas, eller ska man förklara att fler får använda sakerna, att han måste dela med sig?

Föräldraskapet är ju minst sagt dynamiskt - det händer nya saker med våra små risgryn precis hela tiden. Kändes som att han var jättestor idag när jag "pratade" i telefon med honom: Maammaaa heeeeeej!! Ma-ma, mmmmaaaaaa- mmmmmmaaaa, MAMMA, heeej! Lilla plutt...

Som följetong från förra blogginlägget så har jag nu frågat ena fastern om hon kan vara barnvakt... Hon blev jätteglad över frågan och ska återkomma med svar snart.