Badhus

Idag har jag, sonen och sambon varit och badat i simhallen. Sonen är ju som en fisk i vattnet och ville absolut inte vara i bebispoolen, utan i den riktiga barnpoolen, så att han kunde simma fritt. Jag passade på att simma en kilometer efteråt, vilket var skönt.

Väl i duschen kändes det som att det droppade från underlivet, och likaså när jag klädde på mig. "Herregud, har vattnet gått!?" Jag vet ju att det kan sippra, och inte alls forsa, så vem vet? Jag ringde mamma-barnmorskan, som så klart blev lite orolig att jag varit just i ett badhus (läs:bakterier) när vattnet i så fall skulle ha gått. Så det blev till att ringa förlossningen och rådfråga. Nu har det inte kommit mer vatten, så jag tror att det är lugnt. Men ärligt talat: Jag är inte redo att föda än! Det är tre veckor kvar, och jag kan gärna gå över tiden! (känns detta igen? Kände exakt samma sak när jag födde sonen, ville vara gravid en månad till, men rackarungen kom en vecka för tidigt!).

Jag började tänka på allt jag har planerat närmaste veckorna, att jag "verkligen inte har tid att föda än". Pinsamt, jag vet, att börja fundera över kalendern när vattnet går, men så gjorde jag. Och när mamma sa att jag borde åka in till förlossningen och kolla, så fanns det en del av mig som sa "Strunta i det, så kanske det går över, försvinner, och du kan gå i ovisshet några dagar/veckor till". Hur insiktsfull är man då?

Jag känner att hormonerna börjar göra sig till känna MYCKET mer än tidigare. Jag gråter flera gånger om dagen, och kan liksom inte sluta. Jag har börjat glömma saker, till och med sambon skrattade åt mig idag och frågade om jag börjat bli glömsk ("Jag? Nej, verkligen inte! Humf!). Jag har strulat till samtalstider för ett par klienter och jag har inte hört det min sambo är bombsäker på att han sagt till mig (det lustiga är att jag vägrar acceptera att han skulle sagt det, jag hävdar med en dåres envishet att han inte har sagt det, jag har INTE glömt det).

Igår hade vi en bra dag på många sätt. Sonen var på ett helt fantastisk humör hela dagen, så där ljuvlig som man önskar att han skulle vara alla dagar. Vi försökte träna på SATS, men sonen vägrar ju bli lämnad där, så en av oss fick leka med honom bland alla roliga saker, medan den andre gjorde ett mycket litet, men tappert träningsförsök. Sen åkte vi till Bromma Blocks och tittade på en tavla. Hem, lunch, sova (jag: plugga), sedan iväg till sambons föräldrar för att titta på en korg som alla släktingar sovit i och som nu plutten ska sova i. På kvällen var vi bjudna till en vän till mig, som hade glöggfest. Hon är något av det pyssligaste jag vet, smakfullt pysslig ska tilläggas. Så hemmet var ju som en dröm av julpynt, lampor, hemmagjorda girlanger och liknande. Blir så avundsjuk, varför har inte jag den där ådran?

På onsdag börjar min handledning på Steg-2. Inget klientprat, men hej hej och lite praktiskt prat antar jag. Känns kul att komma igång! Det blir lite mer på riktigt då. Jo, till alla er som är lite avundsjuka på att jag går steg-2, ni kan sluta vara det nu, fick en asäcklig hemtenta i fredags som tog musten och luften ur hela klassen. "Men vi har förlängt inlämningstiden till efter jul!" säger läraren glatt. Ja ja, men då så, tack för den....

Nej, nu ska jag äta fler chokladbitar och läsa lite DN, innan sonen vaknar.