KÄR!

Jag måste, kan inte låta bli, att skriva ett litet kort inlägg om att jag har världens sötaste son! Jag fattar att det är otroligt ointressant att läsa, så jag fattar mig kort:

Ikväll har vi bara lekt konstant i tre timmar. Alltfrån att hämta in adventsakerna från förrådet, hoppat i hoppgungan, badat med leksakerna, ryckt i fjärilarna i den mobil han har hängades i taket, pussats i nacken så att han kiknat av skratt, pudrat alla små veck med talk, ätit en gigantisk portion gröt, sjungit diverse sånger och skrattat skrattat skrattat. Han är så söt att jag nästan kryper ur skinnet. Jag blir nästan stressad över att han inte alltid kommer vara så här söt. Att han växer upp och blir en unge som bara trotsar, kladdar, skriker (varför han nu skulle bli sån?). Jag vill ha honom precis som han är just nu - jämt! Jag vill pussa på honom, lukta på honom, se hans underbara skratt och leende - jämt! Låt mig aldrig behöva vara ifrån honom (som att börja jobba eller nåt annat hemskt).

Jag älskar min son så att det gör ont. Och när jag inser att alla ni andra troligtvis älskar era barn lika mycket som jag älskar mitt, så tänker jag att det finns väldigt mycket kärlek här i världen.