Vi har tittat på det där huset jag skrev om. Innan andra visningen varit hade man på cirka en timma höjt priset med nästan en miljon. Så vi kommer nog tacka och bocka för oss och drömma vidare om ett hus i detta underbara område som vi bor i.
Jag märker att jag har otroligt svårt att få tag i mina tankar, eller kunna veta vad jag vill. När jag och sambon pratat om huset och att vi måste låna en massa pengar och vad det kommer innebära för oss, så märker jag att jag inte kan sätta mig in i olika scenarior. Att inte ha råd att köpa ett sommarställe, vad innebär det? Att inte ha råd att resa lika mycket, vad innebär det? Att kanske få det kärvare i vår vardagsekonomi, vad innebär det? Jag går så mycket på känsla, på vad jag TROR vore bra. Men ibland undrar jag hur verklighetstroget detta är.
Jag kan säga "Jo men det är okej att resa mindre!" Men sen när min restarm börjar hungra så kommer jag inte alls tycka att det är så himla okej längre. Då kommer jag börja gnälla, känna mig drabbad. Och min insiktsfulla sambo kommer säga "Men Lisa, detta visste vi ju, vi hade ju räknat med detta och sagt att det var okej, du kan inte klaga på det nu". JO! Det kan jag visst! Jag vill både ha kakan och äta den - ALLTID!
Imorgon fyller Pyret 6 månader, herregud vad tiden går! Har idag varit på gymet och han var på Minisats, i 1,5 timma (jag körde på, var pigg och kände mig stark). Jag måste ge personalen en eloge, de bär och leker outtröttligt och klagar inte ett dugg på att han kräks bröstmjölk över dem, gnäller, vill ha nappen, är tung att släpa runt på, sparkar av sig strumporna i tid och otid, är rädd för bollhavet när de stora barnen leker där och så vidare. Personalen är alltid jättesnäll, omtänksam och tackar för att man har varit där. Mitt SATS-kort har blivit så mycket mer värt pengarna.
Nej, ska nog surfa på nån resa eller en sommarstuga istället, verkar ju inte bli nån 7-miljonersvilla ikväll!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar