Mina nya, tomma bröst

Måste bara visa en av de bilder jag tog hos fotograf med plutten när han var ca 5,5 månad. Fotografen blev så nöjd att detta kort nu är uppsatt i deras utställningsmonter.

Det är nästan helt över med amningen vid det här laget. Han ammar bara ett par gånger på natten, och det är inte mycket då heller. Detta gör att det knappt är någon mjölk i brösten längre. De är nu alltså lika små och värdelösa att ha i klänning som innan jag blev gravid. Har trivts med större bröst (inte sambon dock, det är ju bra), det är snyggare, jag kan inte låtsas som något annat.

Inte bara att det är tråkigt att den storbystade tiden är över, det är även över att kunna amma min son. Amning är otroligt praktiskt, mata en massa purée som kladdas och leks med är mycket mindre praktiskt. Jag tycker amningstiden gick förbi alldeles för snabbt, jag hann verkligen inte tröttna. Är jag lite långsammare än andra på att tröttna på saker? Jag var ju inte alls trött på att vara gravid heller, ville ju inte föda än på en månad eller så när det var dags för plutten att komma ut. Jag säger som jag alltid säger: Nu får han inte bli större!

Men jag är inte ledsen över att inte längre vara den enda som kan ge honom mat och så. Tvärtom är det bara skönt att vi är fler som kan ge honom det han behöver. Men vissa situationer vet jag inte hur man tar sig ur utan amning. Som vakna på natten och inte vilja somna om, hur gör man om man inte ammar??

Har upptäckt min första dåliga ("lite mindre bra") sida som mamma. Att mata. Herregud vad tråkigt det är. Han leker mest. Ska hålla skeden själv (dvs mat överallt, helst morotspurée på vita byxor som knappt går bort). Han ska först äta och gapar så fint så fint. Sen plötsligt vägrar han öppna munnen. Jag trugar och leker och ler som ett fån. Men ack nej. Jag byter mat. Nu gapar han fint igen några tuggor. Men sen är det samma visa igen. Nu går jag över till efterrätten (dåligt tålamod som jag har). Han äter glatt, tills han kräks upp det mesta över kläderna. Jag ger lite vatten och ger upp. Måste vara på ett riktigt bra humör för att detta inte ska bli en irriterad tillställning. Jag visar faktiskt inte så mycket av detta för honom, men den dagen kommer ju, det fattar jag.

Klockan är nästan 23 på kvällen, jag borde sova. Plutt vaknar alldeles för tidigt. Han snurrar runt ett par timmar varje natt, vilket gör att jag inte kan sova. Jag sover ett par timmar på morgonen när sambon tar honom, vilket gör att jag inte är trött nu på kvällen. Ingen bra rutin. Har min bonusdotter här, vi ska dela säng inatt, tillsammans med plutt. Sambon är sjuk och ligger och hostar i dotterns säng. Så god natt!