Dan före dopparedagen

Jaha, då var det jul igen. Imorgon smäller det. Vi firar hemma hos min äldsta syster, med hennes familj, mina föräldrar, min sambo och min son. Hans första jul! Vi har faktiskt köpt två paket till honom, en uppsättning med mjuka byggklossar och ett dataspel för bebisar. Han älskar ju datorn, blir eld och lågor när han får leka med den.

Jag sitter i min jättestora fåtölj, ljus är tända över hela rummet, har julmusik i högtalarna, sonen sover, jag har några pepparkakor i magen, köttbullarna inför morgondagen är stekta, alla julklappar är inslagna och rimmade på, bonusdottern har åkt iväg med sin mamma och verkar ha det bra. Det är bra. Livet är bra.

Vi var hos barnläkaren i förra veckan. Hon konstaterade att sonen sitter väldigt tidigt. Han sitter ju helt stadigt själv och har gjort så i kanske en månad, tydligen tidigt. Kan inte påstå att jag bryr mig om det är tidigt eller ej, tycker bara att det är praktiskt för då kan han sitta och leka själv, vilket han gör typ hela dagarna. Sen hittade hon inte "bollarna" på honom. Det var tydligen vanligt, att det är svårt att känna dem. Vi fick en remiss till urologen som ska leta vidare. Blev inte orolig, utgår ifrån att urologen hittar dem och sen var det inte mer med det. I värsta fall får man operera ner dem vid ett års ålder, men inte heller det är ju hela världen.

Livet lufsar på. Min sambo är hemma mycket och har blivit väldigt kär i sin son. Han konstaterar många gånger om dagen hur cool, söt, rolig, underbar, gosig och ljuvlig vår son är. Det är så himla härligt att höra! Jag har ju alltid tyckt det, även om jag känner det mer och mer för varje dag som går. Min sambo har alltid varit underbar mot plutten, men nu märker jag en skillnad i hans vilja att vara och gosa med honom. Papporna ligger några månader efter, så är det helt klart. Men vi har den finaste sonen som finns! Charmigare och gladare får man verkligen leta efter!!

Jag och sambon har väldigt lite gräl nu för tiden, men vi håller ofta på och kämpar med olika frågor. Vi försöker dock att inte göra dessa saker så stora, utan stoppar innan det har hunnit bli ett gräl. Jag har idag övat på att säga förlåt istället för att hävda min åsikt och rätt. Igår fick jag träna på att låta sambon ge fler och dyrare julklappar än vad jag tycker är nödvändigt. Jag blir verkligen en bättre människa av att leva med honom, inget snack om saken.

Ska under julen sluta att amma på nätterna. Det blir sista slurken för mina bröst, som då slutar producera mjölk helt. Jag tycker att amningstiden har gått fruktansvärt fort. Om en vecka är vår son 7 månader. Känner mig stressad över att tiden bara försvinner. Han är så underbar varje dag att jag inte vill att dagen ska ta slut. Vart tar bebistiden vägen? Jag vill ha fler barn, det kan jag ju säga. Börjar bli avundsjuk på alla som är gravida och har detta ljuvliga framför sig. Men samtidigt får man bara barn för första gången en gång, och det är nu. Jag kommer aldrig ha så här mycket tid och ork när nästa barn kommer. Och det kan jag sörja. Jag är ju en person som alltid lever i framtiden, som alltid vill komma fort framåt till nästa anhalt i livet. Men just nu vill jag verkligen bara stanna upp, njuta av denna tid, vara tacksam för den, göra det bästa av den.

Hörde idag en inspelning av sonens små ljud när han bara var några veckor gammal. Herregud, har han varit så liten!? De där små gnyende ljuden som nyfödda gör, bökandet med bröstet, små snarkningar när han sov. Ljud som är helt borta nu, och som jag redan glömt. Skrämmande!

Nej, ska sova, krypa ner bredvid plutten. Släcka alla ljusen, stänga av musiken, titta på kassarna med julklappar som ska fraktas till ett annat hem imorgon. Försöka njuta av julen, min sons första jul. Inte bli arg över småsaker, inte fundera över min kropp efter allt julgodis, min mammas alkoholintag, min syrras ungar högljudda rop efter paket, min sambos speedade tal när han vill passa in, min svågers hurtiga men avståndstagande sätt att prata, min pappas förmåga att glömma vilka rim som ska vara till vilket paket. Bara njuta. God jul allihopa!