Illa, illa, jag mår illa...

...och det är inte kul någonstans. Sitter och kastar i mig maten för det är så himla jobbigt att äta! Lisa - jobbigt att äta! Har aldrig hänt! Men vet ni vad det komiska är? Jag har alltid tänkt om alla gravida som klagar över sina olika graviditetskrämpor att "sluta gnälla, du får ju vara gravid, var lite glad över allt som känns!!". Men struntar jagi att klaga själv nu? Nej. Patetiskt. Men jag får väl se det som ännu en sak jag har lärt mig i livet. Att bara för att man får det man har drömt om, är inte lyckan helt självklart där och fullständig. Och att saker kanske inte alltid är vad de ser ut som. Bara för att man har en stor gravid-mage, behöver man inte vara lycklig, frisk och nöjd. Fantastiskt att jag ska behöva bli gravid för att fatta det!

Var hos terapeuten igår. Hon visste inte att jag var gravid, då jag inte varit där på ett par veckor på grund av resor. Hon gjorde reflektionen att det kanske inte bara är mina hormoner som gör mig så fruktansvärt trött, utan det kanske också är kroppens sätt att få mig att lugna ner mig för att kunna behålla graviditeten. Håller med henne. Jag är dålig på att lyssna på min kropp, kör på hårt och snabbt, tills jag stupar. Och stupar gör jag sällan. Men om jag nu ska kunna vara gravid hela vägen, kanske jag måste lugna ner mig. Träna mindre, inte stressa mellan punkt A och punkt B och vara lite snällare mot mig själv. Inte prestera hela tiden. Min kropp måste skrika ganska högt för att jag ska lyssna, det vet jag av erfarenhet. Och nu har den skrikit, banne mig!

Konstigt nog tyckte hon att jag också var ovanligt söt!! För mig ett mysterium eftersom jag kom direkt från sängliggandes och i mer eller mindre myskläder, utan en tillstymmelse till att ha smink eller fixat hår. Hon sa att graviditeten gjorde mig söt. Ja, jisses, vad man ska få höra. Just detta håller jag kanske inte med om lika mycket.

Jag måste få rikta ett kärlekens ord till min äldsta syster! När man blir gravid kan man räkna med henne - i 190! Hon ställer upp på allt just nu! Och det var likadant förra graviditeten. Hon följer med på ultraljud, skjutsar mig överallt om jag behöver (en tjänst jag inte haft mage att utnyttja än), ringer och kollar hur jag mår, lånar ut böcker, och jag är ALLTID välkommen till henne på fika, middag, sova över, vad jag behöver. Så om du läser detta K: du är så fantastiskt snäll och jag uppskattar det enormt. Älskar dig!!
Vad vore världen utan syskon?
Vill, när jag ändå håller på och pratar om mina systrar, skicka en kärlekshälsning till den andra systern, som kommer till Sverige om en vecka och kommer ta med (en bråkdel) av sina mammakläder. Jag får låna precis vad jag vill. Och av henne vill man låna, kan jag säga! Hon köpte mammakläder för ca 40 000 kr (enligt henne själv). Kanske inte behöver nämna att kläder är ett stort intresse för henne?

Har förresten märkt att det inte alls funkar så bra att skriva kommentarer. Vet ej varför, men jag ska göra mitt bästa för att fatta hur man gör. Återkommer i frågan!