Hjärtslag

Vi har idag varit på ultraljud. Pyret 2.0 lever och frodas och är tydligen lagom stor för sin ålder. Det är dock inte två stycken bebbar till sambons besvikelse (och min lättnad). Har med en liten bild hem på klumpen, som inte på något sätt liknar ett barn.

Alla i min omgivning blir lättade, som att ultraljudet garanterar något. Jag, mitt cyniska as, känner ingen större skillnad. Förra gången fick jag ju missfall dagen efter ultraljudet, så vilka garantier finns det egentligen? Min mamma frågade: När ska du börja tro på det, i vilken vecka?
Kan inte svara på det riktigt, men varje dag är en seger och gör att jag ens funderar över att prenumerera på Vi föräldrar. Är inte redo för det än dock. En mardröm att ha en prenumeration på en sån tidning och så får man missfall... huga.

Var ju hos frisören igår, en charmig kille från Israel, strax över 30 strecket. Helt plötsligt säger han "Om 5 veckor ska jag bli pappa!". Jag kan tillägga att jag bara klippt mig hos honom en gång tidigare, så vi har ingen direkt relation. Men jag kunde gilla att han tillät sig att berätta det, att gå upp i det och vara precis så uppfylld som man faktiskt är. Så det blev graviditetsprat resten av klippningen, och när jag gick därifrån tänkte jag: "hoppas att jag också tillåter mig det där. Att jag också kan få berätta för allt och alla, tråka ut folk med detaljer, älta barnvagnsproblematiken och utgå ifrån att alla är vansinnigt intresserade". Jag har ju en föreställning om mig själv att jag kommer försöka hålla igen på allt vad baby-bubbla heter, för andras skull. Av rädsla för att folk kommer tröttna och dra. Precis som jag själv vet att jag tycker att det är tråkigt. Men jag försöker peppa mig själv: Man är bara förstagångsförälder en gång och man har bara tid att vara i sin bubbla en gång (andra barnet lär ju bli annorlunda). Så nu är det dags att vara ego! Skita i att andra inte vill höra ett ord till. Det är en fas, det går över, men just nu är mitt behov att PRATA! Jag hoppas att jag håller fast vid detta. Det är min plan. Påminn mig gärna och hjälp mig om ni kan. Påminn mig om att det föräldralediga året går fort, använd det väl!

Vill nu göra er uppmärksamma på att jag ändå pratar om min graviditet som att den faktiskt kommer fortsätta. Jag tränar nämnligen på det också...