Barnsligt stolt

Idag har jag fikat med min syrra på eftermiddagen. Var en supermamma och hade tagit med en hel leklåda till plutten (vad gör man inte för att få fika ifred...). Och då berättar systeryster att en kollega till henne hade sagt inför hela kollegiet idag att: K (min syster) har det så himla förspänt! Först bestämmer hon sig för att börja träna, och då kan hon få sällskap av sin syster, och även personlig träning av henne! Sen behöver hon prata om relationer och sånt, och då är hennes syrra familjerådgivare! Gud, vad lyxigt, så vill jag också ha det! Min bror är pilot, och jag är flygrädd!

Av någon anledning blev jag väldigt stolt över detta. Min syster är inte den bästa på att ge komplimanger, så jag tar väl detta som en komplimang. Att hon pratar om mig på sitt jobb och att hon uppenbarligen säger bra saker. Att vara lillasyster är att konstant längta efter att storasyskonen ska bekräfta en, jag växer aldrig ifrån det.

Nu har sambon och bonusdottern åkt till Åre en vecka (sportlov). Jag tycker att det känns riktigt skönt att vara helt (ja förutom bebisen då) själv en vecka. Det är så pass sällan att jag njuter av det när det händer. Ska göra mitt bästa för att inte boka upp mig alltför mycket, utan njuta av varje dag så gott det går.

Jag och sambon har det bra just nu, och har haft ett par veckor. Våra små tjafs i vardagen blir inte så stora, vi tar oss snabbt förbi och bjuder till ännu mer än vi brukar. Vi är faktiskt riktigt bra på att blotta och avslöja oss själva, och på så sätt få sympati för vårt beteende. Ju ärligare - desto lättare att förlåta och gå vidare. Jag utmanar mig själv nästan varje dag med detta, och blir på köpet en bättre människa.

Jag är så bombad med kärlek av min partner, vågar knappt skriva hur ofta jag får höra att jag är vacker, underbar, duktig, bra mamma, att han har sån tur som får leva med mig, att han älskar mig så fruktansvärt mycket och så vidare. Jag har aldrig tvivlat på att så är fallet, det kan jag ju säga.

Nej, jag tog faktiskt fram datorn för att jobba lite. Klockan är halv 10 på kvällen och jag är trött, trots att våra nätter blir bättre och bättre. Men det är väl så det funkar, att ju mer man får sova, desto mer inser man hur trött man är. Så jag ska jobba innan hjärnan lägger ner helt. Imorgon är det middag på italiensk restaurang med vän/kollega och mina föräldrar ska vara barnvakt. Mysigt!