Är skilsmässa ett misslyckade?

Jag har jobbat idag på familjerådgivningen. Ett av mina par bestämde sig på plats för att skiljas. De skrev på pappren i rummet. Båda grät, och nästan jag med. Jag funderade på vad jag ska kryssa i när jag fyller i statistiken - har jag lyckats med detta ärende eller inte? Kan man kalla en separation ett lyckat arbete från min sida? Jag vet att det inte går att svara på det, det beror på en massa faktorer. Men jag tycker att det är så sorgligt. Ännu två barn som ska leva med skilda föräldrar. Ännu ett par vars drömmar om hur livet skulle bli, har blivit krossade.

Något jag ser hos flera par är att kvinnor är inte så bra på att säga vad de vill, vad de behöver. Plötsligt en dag känner de sig kvävda, inte sedda, bittra och uppgivna över att mannen aldrig har förstått vad hon behöver. Men tala ut kvinna! Ge mannen en chans att möta upp dig! Jag vet att drömmen är att han ska fatta allt själv, men om han inte gör det då? Om du måste dirigera honom och vara projektledare, även i denna frågan?

Har också flera par där mannen är deprimerad och kvinnan drar ett jättelass. Hur kommer det sig? Finns det så många olyckliga män där ute (och här hemma, ska tilläggas)? Jag har inga svar på dessa frågor, men jag känner mig uppfylld av dem efter en otroligt givande eftermiddag med fina fina par som kämpar hårt för sin lycka. Både sin egen, och sin gemensamma.