Vi lyckades inte riktigt, jag och sambon, att inte bråka när vi är här. Igår brakade det loss, i nåt obehagligt och skrikigt som inte alls känns bra. Taskiga ord haglar och vår nivå sjunker för varje gräl. Gällde så klart inget viktigt alls (trötthet och små barn verkar locka fram de allra märkligaste gräl och sidor hos folk). Summan av kardemumman är: "Lisa, jag orkar inte alltid göra allt på ditt sätt. Du kan inte hålla på och säga att jag ska stå på mig kring mina behov, och när jag sedan gör det så protesterar du hej vilt och det resulterar i sådana här gräl". Och "Sambon min, du kan inte hålla på och ge bort dig själv, din tid, din ork till alla andra. Det finns inget kvar till slut och när du sedan inte orkar mer, då är det jag som får spillrorna".
Tråkig sista dag för sambons syster och hennes barn som varit här en vecka. De sa inget om det så klart, men det kändes jättedåligt, att de skulle hamna mitt i allt och att vi därför inte kunde följa med ut och äta och delta som vanliga människor. Nu har de i alla fall åkt, och det känns väldigt tråkigt. Har varit toppen att ha de här!
Min mamma har alltid sagt att hon och pappa alltid grälar en gång på semestern, ofta i början, för att sedan vara sams resten av tiden och ha det riktigt bra tillsammans. Är det så för oss också kanske? Vi har grälat rejält varje gång vi kommit hit (mycket mycket pinsamt, här finns ju alltid människor som bevittnar och som man måste se i ögonen minuten efter stora tårkalaset. Sånt slipper man hemma i lägenheten) men sedan är vi sams och rätt så kära den största delen av tiden.
Nej, solstolen hägrar. Har skurit upp en stor skiva vattenmelon, dottern sover och sonen verkar vara på gott humör. Så lite slappa!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar