Umeå nr 10

Sista gången i Umeå är nu avklarad! Ett år gjort, två kvar. Tycker att det har gått bra, inte så ansträngande som jag befarade (men så brukar det vara med utbildningar, de låter värre än vad de är). Men det var också sista gången med mamma och dotter, till hösten åker jag själv igen. Ska bli både skönt och tråkigt. Skönt att få göra vad jag vill på kvällarna, träna, sitta och läsa skvallertidningar, blogga och kanske umgås med någon klasskompis. Tråkigt för att det har varit mysigt att få "tanka bebis" på kvällarna och ha mysiga middagar med min mamma. Vill ju återigen säga att jag har världens snällaste föräldrar, som ställer upp så enormt för mig och min familj! Alla som får höra att min mamma tar ledigt från jobbet för att följa med mig upp, blir helt stumma och förvånade, och mycket imponerade. Och det bör de bli, mamma är värd det.

Lektionerna har ju inte tagit mig med storm tyvärr, eftersom det är samma gamla gubbe även dessa dagar. Men nu är psykoanalysen slut, tack gode Gud. Är så långt ifrån psykoanalysen att det är svårt att ta honom helt på allvar. Självklart har jag lärt mig vissa saker som är bra att kunna, men på det stora hela - hade gärna lärt mig helt andra saker dessa lektioner. Men detta är väl konsekvensen av att ha valt psykodynamisk inriktning...

När vi skulle gå från skolan igår, fredag, så blev det lite kramkalas. Lite "glad sommar, ha det så bra, vi ses i höst" och sånt. Är mycket dålig på att genomföra avsked. Smiter helst ut bakvägen, innan någon märker något. Kramar om de som är viktiga för mig, och sedan drar jag. Vet inte varför, vill nog se mig som en person som klarar av separationer bra. Men nej, jag drar ju ifrån dem! Gårdagen blev en liten försmak på hur det kommer bli om två år, usch.

På den sommarstuga vi budade på, vann vi budgivningen. Men vi fick inte huset. Säljarna kom på att de ville ha mer pengar. De ville rättare sagt ha minst 200 000 kr över utropspriset, vilket de inte fick. Så de ville inte sälja. Men suck! Det tog 2 veckor av mycket sömnlöshet och oro för vår del, kunde de inte klämt ur sig det redan från början? Så nu letar vi andra hus, nu mest utanför Norrtälje, på Gräddö. Mina föräldrar ska åka dit idag och gå på lite visningar för vår del, då vi är i Eskilstuna på deras sommarställe. Håll tummarna, vi vill så otroligt gärna ha en sommarstuga - NU!

Ska nu skriva något jag aldrig trodde att jag skulle skriva. Jag köper ju extremt lite saker till mina barn. Och om jag köper något så är det ofta begagnat och inte dyrt. Har ju den förmånen att jag kan ärva så gott som allt från mina äldre systrar, kläder, hoppgungor, barnvagnar, ståbräda, skötbord och så vidare. Men nu har jag köpt en riktigt dyr leksak till min son: en Ipad. Begagnad, men dock, en Ipad. Det kommer sig av att han har upptäckt min Iphone. Han har gjort den till sin egen leksak, och är otroligt duktig på att använda den. Han klarar så gott som allt. Låsa upp knapplås, hitta bland iokonerna och vet vilka som är kamera, foton, hans pekboks-app, den talande katten och så vidare. Han rattar den där telefonen som vilken vuxen som helst. Så när vi suttit och fashinerats av hans snabba utveckling kring telefonen, bestämde vi oss för att köpa en Ipad. På två dagar klarar han den nu bättre än vad jag gör. Han har häftiga apps nerladdade: fingertrummor, Lego, målarbok, fingerfärg, bygga torn, rörlig bok om Dinosaurier, sagor, barnfilmer med mera. Han hittar bland ikonerna, kan leka länge med den själv och ber om hjälp om det fastnar någonstans. Så blir han datahacker i framtiden, så vet vi alla vart det började!