Mamma pappa barn

Så lätt vi har haft det. Världens trevligaste bebis, sover bra, äter bra, så gott som alltid på gott humör. Har inte haft några som helst gräl om själva "bebisjobbet". Men jag tror att vi har kommit dit nu.

Har idag varit och tränat yoga på gymmet. Lämnade Pyret med sin pappa och storasyster. Jag har alltid, automatiskt, koll på när han sov, åt och bytte blöja senast. Jag behöver inte göra några medvetna och planerade åtgärder för detta, utan den kollen har jag bara. När jag kommer hem från gymmet, ca 1,5 timma senare, gråter Pyret, hans pappa försöker flaskmata honom och han och storasystern ropar till varandra tvärs över lägenheten. Jag frågar om han har sovit - nej - då är han trött, inte hungrig, eftersom han åt för bara två timmar sedan. Pappan tar honom i famnen och han somnar så gott som direkt.

Nu kommer det riktigt svåra. Hur ska jag berätta för pappan vilka riktlinjer som är till hjälp? Hur ofta han vill sova, när och var, hur ofta han behöver äta och att han ABSOLUT INTE ska ge flaska för första gången när han redan gapskriker. Jag gör ett försök. Går inte bra. Pappan säger direkt att "Jaha, då måste jag alltså klocka honom". Nja, klocka och klocka, du har väl någon uppfattning om när han vaknade och har varit uppe? Nej, ingen alls. Öh, nehe. Vi blir båda taggiga, jag vill ge fler råd, vill att min bebis ska ha det bra. Pappan visar inget större intresse, utan tycker att jag inte lyssnar på honom när han konstaterar att han behöver klocka honom.

Jag går in i duschen och gråter. Hur ska jag stå ut med att lämna min lilla bebis när jag inte kan lita på att han får det bra? När jag inte helt känner mig säker på att han får sina behov tillgodosedda. Pappan säger alltid att vår bebis är så lätt, så trevlig. Visst, det är han, när han får äta och sova. Annars är han inte en trevlig bebis. Och det är jag som ser till att han aldrig hamnar i stadiet att han behöver gråta sig till sitt behov. Hur ska vi kunna prata om detta? Pappan kommer direkt att känna sig diskvalificerad.

Nu gråter bebisen där ute, klara nog inte att vara passiv längre.