Du och jag mot världen!

Krisen verkar vara över, tack gode Gud! Jag och min sambo hade bra snack i torsdags, jag sa allt som jag tänker är mitt ansvar, mitt fel och min sak att förändra. Han försökte rädda mig från att ligga så platt som jag gjorde, men var samtidigt glad över att jag sa det jag sa. Han bjöd självklart på saker han har tänkt på, främst att han inte får bli så arg som han kan bli, han måste kunna behärska sig. Han tror att sömn är en stor källa till att orka stå emot ilskan när den kommer. Han har bett om att få sova mycket, vilket är helt ok för mig, speciellt om det gör en stor skillnad i hans liv.

Vi har ju varit två gånger hos familjerådgivningen och ska dit på tisdag igen. Men vet ni vad, när jag gick på min sexologikurs för första gången i går, så vem sitter inte där som kursdeltagare om inte vår terapeut! Men herregud, hur liten är världen egentligen? Vet inte hur vi ska hantera detta. Kursen är ju ett helt år, ingen av oss kan självklart hoppa av, men vi kanske måste sluta i terapin eller byta terapeut. Blir ju så klart konstigt att vara klasskompisar... Jisses, vilket flyt...

Ska erkänna att det var rätt skönt att komma iväg på kurs en dag. Att på morgonen cykla iväg i solen, vara nyduschad och inte amningsklädd (dvs inte en av de typ fyra tröjor som jag har som passar att amma i). Att vara i ett professionellt sammanhang och prata om sånt jag verkligen brinner för. Sambon tog hand om plutten och de kom till mig och åt lunch och ammade, vilket var skönt för oss alla tror jag. Jag ska ju gå denna kurs varannan fredag till typ april, och jag tror att sambon är rätt glad att få vara lite mer pappa än han varit innan. Är ju väldigt lätt för mig att alltid ta Pyret och vara huvudansvarig. Tror att både jag och sambon vill ha det så faktiskt. Men för honom att kliva in mer, upptäcka Pyrets alla olika beteenden under en dag är jättebra. Och jag var inte ett dugg orolig. Jag var faktiskt inte det. Jag tänkte att "han har fått mat, så gnäller han handlar det om något som hans pappa kan hantera lika bra som jag kan, och just nu är det rätt skönt att slippa!" Jag ringde inte hem någon gång under dagen, för vad skulle jag göra med informationen att han skrek? Enbart bli stressad och vilja åka hem, så nej tack, det man inte vet dör man inte av gäller i detta fall. Så, sammanfattningsvis: Bra Lisa att du sökte denna kurs! Bra att du valde att gå! Bra att du har en sådan fantastisk sambo som så självklart kliver in och stöttar dig! Bra att ha detta i CV:t sen! Och bra för Pyret att få vara mer med sin pappa!

Idag har Pyret vänt sig för första gången! Fattar att detta inte är intressant för någon annan än närmast sörjande, men det var lite coolt. Jag spolade upp ett bad för honom och mig att krypa ner i. Jag lade honom på mage på badrumsmattan och gick själv iväg för att göra något i lägenheten. När jag kom tillbaka låg han på rygg och skrattade (och hade kissat ner mattan och golvet, snoppar vet ni, sprutar åt alla håll!). Först tänkte jag inte så mycket på att ha låg på rygg, tills det slog mig att jag faktiskt inte lämnat honom så! Ska bli väldigt roligt att se själva vändningen med egna ögon. När vi till frukosten lade honom på mage igen började han gråta med huvudet i sin egen slempöl och ville absolut inte vända sig. Ja, ja en annan gång.

Jag tror att min lilla bebis har vaknat, och eftersom jag lovat sambon att få sova ifred ska jag nog ta honom.

Jo, måste säga en sak till, min terapeut har dött! Jag berättade nog om att hon fick hjärncancer i våras och att jag var tvungen att sluta min terapi lite hastigt. Hon dog för en månad sedan och jag tänker på hennes barn. Två barn i övre tonåren, hon hade även blivit sambo på nytt med två bonusbarn. Fy, vet inte vad jag ska säga. Tar Pyret nu.