Då fortsätter jag då...

Förra inlägget avslutades ju med att sonen ville ha iPad:en för att titta på Pippi. Han hann nog se första scenen, sedan somnade han i soffan. Så nu sover han gott och jag återupptar mitt skrivande. Jag måste bara få berätta hur jag har det just exakt denna stund: Jag är alltså på "mina föräldrars sommarställe" (är inte deras, de har varit barnvakt till det i två år, men detta är sista månaderna nu, innan deras vänner och husets ägare kommer hem från sin USA-vistelse). Det är en sjötomt vid Mälaren. Jag sitter på altanen, infravärmen håller mig varm och mörkret omsluter mig. Det står en stor ljuslykta med ett brinnande ljus mitt på bordet. Jag lyssnar på Adele i iPad:en och min tekopp står och ryker bredvid mig. Efterrätten är på ingång (smördegsinbakade bananer med riven choklad och vaniljglass till). Barnen sover, klockan är inte ens 21 och jag har kvällen framför mig. Sambon ligger i soffan och har också somnat ser jag... Sådana här stunder är så ljuvliga att jag knappt kan med ord beskriva friden jag får. Ska bara hämta min banan, sedan fortsätter jag.

Min dotter är ju inte så stor än, men redan märks hennes personlighet av ibland. Glad, nyfiken men lättskrämd, har integritet och stark vilja. Känslan är att hon är mindre nöjd än vad sonen var i samma ålder, hon är nöjd kortare stunder och kräver mer av oss i stimulans och trygghet. Det är dock svårt att veta vad av denna känsla av att hon är missnöjd som handlar om att vi är tröttare, har ett barn till, förskönar minnet av sonens bebistid. Det känns dock ledsamt, och mycket orättvist, att jag med dottern längtar framät i tiden, att hon ska bli större. Under min sons första år sade jag varje dag: Jag vill inte att han ska bli större, han är perfekt just precis idag! Så känner jag inte längre... nu vet jag ju hur skönt - och roligt! - det är när de kan gå, prata, äta middag med oss andra, busa, kramas, säga "jag älskar dig"...

Jag kan längta så efter att vi kan göra saker tillsammans allihop: åka skidor, fjällvandra, gå på bio, baka, sporta. Är så otroligt glad över att ha fått barn tätt! Så glad! Alla fick det att låta som ett potentiellt helvete att ha så tätt, men det vill jag dementera här och nu - och säga att det är kanon! Skulle göra det igen, utan att blinka. Så mycket glädje som de har och kommer att ha av varandra - bättre kan det inte bli! Ja, det skulle vara tvillingar då.

Nästa vecka ska jag till Umeå för första gången denna termin. Jag går då in på mitt andra år, vilket känns bra, lite "pondus" på något sätt. Har nog fixat mina två utbildningspatienter också, tack gode Gud! Ska nu bara hinna träffa dem, varje vecka, i 1,5 år...
Min sambo har börjat på sin socionomutbildning och jag är så stolt över honom! Att vara 48 år och börja plugga en grundutbildning är imponerande, och inget alla skulle göra (rätt få till och med tror jag). Så vi satt idag och pratade om en akademisk uppsats upplägg till frukost. Äntligen något jag faktiskt kan och är bra på! Han är bra på det mesta, men nu fick jag lära honom något! Han är en sån där som har gjort allt och kommer ihåg allt. Senast idag gick han och hämtade ett fiskespö och började kasta. Han berättade vad just det spöet heter, vad draget heter, hur man kastar för att komma långt, förbi vassen, vilka fiskar som nappar just på det draget och så vidare. "Kan du fiska?" var min reaktion (som inte kan ett enda smack så klart). Så är det ofta med honom, elitsimmat, spelat de flesta lagsporter, läst massor med böcker (och förstått vad det stod i dem), jobbat med tusen olika saker, rest runt i både Sverige och världen, egenföretagare, varit med i olika föreningar, har barn sedan tidigare, haft hus, byggt hus, haft hund, älskat och slutat älska och ska nu alltså bli socionom.

Livet är allt bra skönt ändå: Frukost med hela familjen, en förmiddag i solen på altanen när barnen sov, pedikyr med dottern plaskandes bredvid, ett besök på en galet välorganiserad loppis, skogstur med barnen där vi plockade blåbär och trattkantarellerna vi åt till oxfilén som grillades till middagen, en sovstund på eftermiddagen med dottern sovandes tätt intill, en lugn stund på altanen med min sambo innan han nu precis gick och lade sig. Tack för idag!