söndag 20 mars 2011

En fredag att minnas

I fredags var sonen trött. Då han just nu envisas med att gå upp vid 6 tiden på morgnarna, blir han snabbt trött. Så han somnade innan vi ens kommit iväg till dagis. Detta resulterade i att jag denna dag fick ett infall och ville låta sonen vara hemma, trots att han inte var sjuk. Sagt och gjort, ett sms till dagis om att han skulle vara hemma.

Jag såg framför mig en lugn förmiddag där båda barnen skulle sova, och jag med, för att sedan ha lite aktivitet på eftermiddagen. Fem minuter efter att jag skickat dagis-sms:et vaknar sonen, glad som en lärka och ville inte alls sova mer. Dags att aktivera sig alltså.

Jag och barnen åkte in till Djurgården och Aquaria. Efter en jäkla massa stök med parkeringsplatser och dylikt, kommer vi in. Sonen i handen och dottern på magen. Skötväskan över axeln och nappar i fickan. Sonen vill först inte lämna entrén, då det är ett litet akvarium där med rockor. Men när vi väl kom in blev han livrädd, eftersom det är en uppbyggd regnskog, det var natt, det ösregnade och åskade där inne. Så han vill bli buren (rätt tungt när man redan har en bebis på magen) och komma fort igenom denna del.

Väl inne bland akvarierna så tittade vi lite, men intresset svalnade fort, så vi gick till restaurangen för att äta lunch. Vi delade på en minimal lasagnebit, han fick springa lite fritt bland de leksaker som är till salu utanför turistshopen. Han spanade även på den damm med lite fiskar, stenar, grodor som sprutar vatten och liknande, som finns mitt i restaurangen.

Plötsligt sätter han sig på huk, stoppar in armen genom staketet som är runt dammen, sträcker sig efter en fisk, och - plupp! Ramlar ner i dammen! Jag trodde inte mina ögon! Jag hade ju dottern i Babybjörnen på magen, och kunde inte sträcka mig över stakete och fiska upp honom. Hela restaurangen stannar av och tittar på mig som skriker, sonen som ligger i vattnet och gråter och tekoppen jag precis har tappat i stengolvet och som nu ligger i tusen bitar.

Till slut kommer en vänlig själ fram och får upp sonen, sätter honom, dyngsur, i mitt knä. Han gråter hyseriskt, luktar gammal ingrodd insjö, har lite mossa och tång i örat och håret och är nog mycket mycket chockad. Dottern sitter oberörd i Babybjörnen och sover.

Mycket snäll personal kommer med en handduk, lånar ut en torr tröja (allt var plaskvått) och säger vänligt "Det var tredje barnet idag". Men herregud! Tredje barnet idag! Och det är bara lunch! Och en vardag! Hur många ungar trillar i där på en säsong egentligen? Men jag tackade för informationen, den fick mig att känna mig lite mindre som "Sämsta morsan 2011".

När sonen väl var torr, glad och gick för egen maskin igen - så gick han direkt fram till en korg med gosedjur till salu, tog en mjuk fisk och gick till dammen och kastade i den. Då åkte vi hem.

Annars har väl helgen varit precis som vanligt. Mycket sol, en del lekplats, en del jobb (med datorn i knät i solen, tekoppen bredvid och sovande barn). Men ärligt talat - lite långtråkig. När lördagkvällen väl kommer, och jag har tankar om en film med sambon, lite gott att äta till tekoppen och en hel del tända ljus - då är jag så förbannat trött att jag petar i mig ett päron, kollar lite på Körslaget, för att halv 10 säga "Nej, jag är ledsen, men jag orkar inte mer, jag går och lägger mig". Kul kväll.

På fredag har jag tenta. Salstenta. När hände det senast? Herregud, jag minns inte ens hur man pluggar till sådana! Så jag skjuter det framför mig, mycket effektivt, och hoppas att den är mycket lätt, för jag kommer inte ha lagt många timmar på att plugga till den, det kan jag ju säga! Skriver lite utredningar till mitt gamla jobb också. Är ju så himla lättförtjänta pengar, och riktigt trevligt att göra faktiskt, så jag kan inte säga nej. Men en så här solig helg som det har varit, då blir det inte så bra att ha en massa saker hängade över sig. Nej, det blir faktiskt inte alls bra. Längtar bara bort, ut, fram. Blir i det närmaste rabiat över allt jag vill göra, men inte hinner med (eller inte kan på grund av barn, sovtider, trötthet och liknande).

Så, med detta sagt, så ska jag nu plugga lite faktiskt. Klockan är strax efter 9, barnen sover, snart även sambon, så hemmet är tyst och lugnt. Jag har tänt mina ljus, kokat mitt te, så det är väl bara att sätta igång.

Jag vill avsluta med att rekommendera en fin hemsida! Han bloggar, ger boktips och erbjuder sina tjänster inom olika fält. Gå in på www.matsjonson.se

2 kommentarer:

Banang sa...

Jag hoppas du förlåter mig, Lisa, men jag skrattade så att jag satte i halsen när jag läste om din sons bravader. Mjukisfisken var onekligen marängen på tårtan... :)

Kul att ändå se att allt verkar gå bra med två barn och allt. Förstår att det säkerligen är rörigt och körigt, men baserat på vad jag läser verkar du ju trots allt hantera det bra.

Ta hand om dig!
Maria

Gabriella P sa...

Börjar inse vad jag har att vänta =)
Stor kram
G