Livsöden

Jag har precis sett filmen Precious. Den är mycket bra, men så fruktansvärd att jag inte vet var jag ska ta vägen. Och jag har utsatt mig för mycket hemsk film i mitt liv. Denna är på en topp-3. Behöver släppa förlamningen och gå och lägga mig, blev en dålig natt i natt.

Om ni inte läste i DN igår om den lilla killen som är föräldralös, cirka 1,5 år gammal och bor på gatan i Port-au-Prince, gör det. Även den historien gör att man inte kommer upp ur soffan. Det är liksom för överjävligt för att gå att ta till sig.

Nu till mina i-lands problem.... Det var lite intressant att sambon i morse kommenterade exakt det som jag skrev igår, om att jag gör det absolut mesta kring vår son. Han sa att jag tar ett jätteansvar, att det inte borde vara så med mera. Jag kan inte säga att jag lider av att vara med plutten, han är ju det bästa som finns. Men jag vill inte fastna i den ojämlikhet som verkar vara mer regel än undantag. Hur gör man?? Jag kommer inte ifrån att jag anser mig själv vara bäst för plutten. Mitt sätt, min omsorg. Inte så att andra gör dåligt, men jag är tryggast när jag har honom själv. Som i natt, sambon sa att han kan sova med plutten så att jag får en bättre natt. Visst, snällt, men det blir inte helt bra för mig ändå, för jag vill vara med honom. Hålla om honom när han har mardrömar och vill ligga nära nära nära. Jag kan banne mig inte sära på vad som är min åsikt om att jag är den bästa för honom och vad som handlar om att min sambo inte gör tillräckligt.

I dag på lunchen lyckades vi börja tjafsa igen. Känns som att det inte går en enda vecka utan antingen tjafs eller att han mår dåligt av någon anledning. En bra, smidig vecka (eller varför inte månad eller år) skulle vara så himla skönt. Känns så otroligt tråkigt att jag känner att jag lika gärna kan vara borta i morgon kväll, för det är ändå inte roligt att vara hemma. Nej, vet ni, jag orkar knappt tänka på detta just nu. Om jag drar igång hela tankesnurren om hur det ibland är att leva i den relation jag gör, då blir jag så matt och ledsen. Jag orkar inte, inte i kväll. Det kommer andra dagar, allt för många dagar.