Lite uppmärksamhet på morgonkvisten

Idag körde jag spinning på morgonen innan jobbet. Det var som vanligt jätteskönt, älskar ju morgonträning, trots den tidiga timmen. När jag stod i omklädningsrummet kom en kvinna in som jag kört många pass med, och säger hej till. Hon sa väldigt glatt att hon sett på passet att jag är gravid och oj oj oj så roligt!!! Hon var verkligen glad för min skull och sa efter ett tag "din mage är verkligen jättefin!". Så barnsligt glad jag blev! Jag tycker också min mage är fin, men tror inte att andra tycker samma sak. Förövrigt tystnade två brudiga tonårstjejer i omklädningsrummet igår kväll när de såg mig i trosor. De stod och pratade, sedan upptäckte de min kropp och tystnade och titta. Inte riktigt lika bekväm situation...

Jag måste säga att vara gravid är ett underbart tillstånd, på många sätt. Inte bara det att jag har lite kontakt med Pyret varje dag, när det sparkas till exempel (har även börjat lära mig vilka tider, kommer bli en kvällpigg unge och ganska morgontrött). Jag gillar att titta på mig själv naken i spegeln! Tyvärr måste jag erkänna att det har nästan aldrig hänt i vuxen ålder förut, men nu gillar jag att gå förbi spegeln och se min putande mage, mina förstorade bröst. Resten är inte så viktigt längre, ser liksom inte allt annat. Rumpan, armarna och benen är nu mitt minsta problem. Ett underbart tillstånd alltså, och jag önskar så innerligt att jag kan få fortsätta se på min kropp på detta sätt!

Idag fyller bonusdottern år, 13 år. Jag har mailat henne och skickat med en present till henne (då det är mammavecka). Min sambo åkte hem till dem på morgonen för att fira, som de alltid gjort. Det är inte helt bekvämt att de är sin gamla familj och jag kan inte vara med. Jag är glad för dotterns skull att hennes föräldrar är så pass sams att de kan göra en sådan grej, men för min egen del känns det ganska konstigt. Jag vet inte om jag helt kan förklara, men att säga hej då till sin sambo på morgonen och veta att han ska hem till sin exfru och äta frukost och vara med deras gemensamma barn... nja, inte dagens höjdpunkt för mig. Exfrun hade aldrig kommit hem till oss om det var vår vecka, och jag kan inte heller följa med hem till henne för att fira dottern, då mamman i fråga inte ens vill prata med mig och knappt säger hej. Så jag är verkligen en kil i deras familj, och det känner jag.

Men åter till graviditetsprat: Sedan en vecka tillbaka är jag vansinnigt hungrig. Inte sugen så att jag kan gnaga på vad som helst, utan vrålhungrig. Jag har inte mer än svalt lunchen förrän jag börjar vänta på mellanmålet. Äter säkert 4 mellanmål per dag och det är då inte bara ett äpple utan snarare en macka, keso med en avokado, smoothie, fil med musli eller en ordentlig fruktsallad. Inga onyttiga saker, det är inte det, men det är lite bökigt under arbetsdagen att knappt kunna koncentrera sig för att man är så hungrig! Men som dieteisten sa på mitt förra jobb: När man är gravid behöver man äta 300 kcal extra de första 3 månaderna, 600 kcal de tre månderna i mitten och 900 kcal de sista tre. En hel del mat alltså. Så jag har inte dåligt samvete, men måste däremot planera min matlåda väl, så att det finns en massa mellanmål att plocka av under dagen. I kylen på jobbet just idag har jag: en avokado, keso, philadelphiaost, leverpastej, gurka, en smoothie sedan igår kväll, en halv limpa bröd (som jag faktiskt bakade i söndags) och sedan en massa frukt som jag snot glatt från avdelningens fruktkorg.

Idag är det för fint väder för att jobba, så jag smet ut och tog en promenad på isen på en sjö precis bredvid. Vill bara åka längdskidor hela dagen och absolut inget annat. Ska slå ihjäl resten av denna dag så fort jag bara kan. Blogga är ett sätt.