Mina abstinenser

Jag vet att jag har haft det väldigt bra som kunnat resa så himla mycket som jag har gjort. Men det är egna intjänade pengar och mina surt förvärvade semesterdagar, måste bara tillägga det, för er som trodde något annat! Men hur som helst så är ju mitt problem att jag vill komma iväg någonstans ca var tredje-fjärde månad. Detta har vi nu passerat med råge, och jag märker det. Jag surfar runt på resor på nätet, planerar vilken vecka som skulle vara möjlig att resa iväg och så vidare. Samtidigt som jag vet att min sambo inte alls känner att han har tid, då det är för mycket på jobbet (en faktor som aldrig stoppat mig, till mina arbetsgivares förtret). Men om jag vill möta våren i Nice eller sola på en Kanarieö? Vad ska man göra? Nej, att åka en helg till Göteborg och ta en tripp i solariet räcker inte. Inte alls. Ska i alla fall ta med lilla familjen till Tallin en helg, det ska väl inte vara helt omöjligt!

Min andra abstinens har ni redan hört många gånger om: min träning. Just nu tränar jag nästan lika mycket som vanligt, även om jag lagt om en hel del pass till lite mer skonsam träning. Men jag har lovat mig själv att frysa mitt gymkort efter påsk som senast. Insåg idag att det bara är 6 veckor dit! Ska jag inte träna när jag vill, vad jag vill och hur mycket jag vill efter det?? Ohyggliga tanke! Alltså bäst att köra på för allt vad tygen klarar!

Annars tycker jag att livet lufsar på rätt bra. Inga stora rörelser på mitt vatten alls just nu. Visst är vardagen rätt enformig, det måste jag ju tillstå. Men jag har det himla mysigt med sambon, det funkar ovanligt bra med bonusdottern och jag är inte stressad för 5 öre på jobbet eller egentligen på fritiden heller (och blir jag det är det enbart självförvållat). Och Pyret verkar må bra, det får jag inte glömma! Har sparkat lite mindre denna vecka tycker jag, men ändå flera gånger varje dag. Har börjat med en sån där gravidpingla, ett halsband med en kula som pinglar långt ner på magen. Pyret kanske blir helt hypnotiserad av den och sover sig igenom dagarna, vem vet?

Måste få skriva den fina kommentaren jag fick på jobbet av en kollega idag. Vi satt och åt lunch och hon frågade om jag kunde tänka mig att komma tillbaka efter min mammaledighet. Jag sa att jag absolut kunde det och hon blev fövånad, på grund av min resväg. Hon sa då även: "Vad glad jag blir! Det trodde jag inte att du skulle vilja! Men då skulle ju alla här bli jätteglada, för alla är ju så nöjda med dig!" Åh, snutte dig, tack så himla mycket! Det är verkligen skillnad på arbetsplats och arbetsplats!

Nej, nu ska jag väcka sambon som har slumrat in (om man nu kan kalla nån som snarkar som en hel grävmaskin för att han "slumrar") för vi ska gå och träna. Idag står det styrketräning på menyn. Men inte mina axlar, för dem har jag rätt ordentligt ont i. Fattar inte varför, men tror att jag har någon inflammerad nerv i båda axlarna som kläms ihop när jag använder de musklerna. Och det gör man rätt ofta under en dag kan jag berätta. Försök och ta av er en tröja utan att använda era axelmuskler. Mot gymet!