Nu börjar det...

Har nu fått foglossningar. Kanske har nämnt det förut, men jag har först nu börjat känna att det kommer bli ett litet bekymmer. Jag trodde att alla fick det, att jag bara var en i mängden, ungefär som att må illa, men jag har sista dagarna förstått att så inte är fallet.

På min gravidyogakurs var det bara jag som hade det, när jag berättat det på jobbet har folk sett smått skräckslagna/oroliga ut (en kollega sa: Men du får inte bli sjuk, vem ska då skriva våra utredningar?). Folk har frågat om hur det känns att ha foglossningar och börjar nog räkna ut mig ur spelet lite smått (vilket i och för sig passar mig bra, för jag lär ju inte bli bättre). Men det är, återigen, så himla typiskt att jag behöver min omgivning som bekräftar att jag faktiskt inte är pipig utan har all rätt i världen att vara lite gnällig (inte för att jag pratar om det på fikarasterna, för det gör jag faktiskt inte). Kan jag inte bara lite på min egen känsla!!! Herregud, vuxna människa!

Vi var ju hos läkaren i fredags och han sjukskrev mig utan diskussion på 25%. Han tyckte att det skulle börja gälla omedelbums, men jag bad om att skjuta upp det lite, till den 1/3. En hel månadslön från detta jobbet vore kul, innan allt drar igång. Jag berättade för chefen igår, att nu är det nerdragning för mig som gäller, och hon var helt med på noterna och tyckte mest synd om mig för mina foglossningar. Så från och med nästa vecka kommer jag jobba 75%. Ska bli ganska skönt om jag ska vara ärlig, för jag är ju så himla trött!

Men i och med sjukskrivningen, börjar mitt nästa, om möjligt ännu större projekt, och det är: Att ta det lugnt! Det är ju väldigt typiskt mig att dra igång med aktiviteter när jag väl blir ledig (tyvärr inte att måla om en byrå eller så, utan att promenera, träna, träffa folk och sådant, trevligt i och för sig). Jag ska ju använda tiden till att faktiskt slappa, vila, läsa och liknande. Men det kräver mycket energi för det! Så nu har jag tre månader på mig att träna på detta. Borde sätta upp vissa regler: På måndagar får du inte träffa någon och endast träna en timma, till exempel. Kommer inte hålla det, men något måste jag göra! Nästa vecka kommer min syster hem (bor i Italien sedan flera år) vilket gör att flera av mina "lediga" dagar kommer gå till att vara med henne. Vilket jag ju också vill. Men det är ju det hela tiden, att allt jag gör när jag är ledig, VILL jag göra, men det gör också att jag inte tar det lugnt. Äh, ni fattar problematiken.

Jag ska nu försöka skriva vidare på en utredning jag håller på med. Har 0 inspiration och 0 lust. Kanske smiter ut och tar en promenad istället. Känns mycket roligare. Det är ju min älsklingsårstid - Vinter och massvis med snö!! Vackrare än så här blir inte världen.