Att vilja för mycket

Helgen har varit toppen på alla sätt! Underbart väder, glada barn, mycket utevistelse, trevliga gäster till middag både lördag och söndag, myspysigt mellan mig och sambon. Lite hopp om livet helt enkelt. Idag var det faktiskt en tom dag i kalendern. Det vill säga: jag var "bara" föräldraledig. Hade inte sociala sammankomster, inget jobb att sköta, inget plugg att göra. Tror ni att jag är helt avslappnad då? Nej, det är då stressen verkligen får grogrund. All denna tid, vad ska den användas till? Träna? Fika? Promenera länge på vackra ställen? Fixa påskpyntet? Rensa garderoben? Ordna med pass till dottern? Komma på alla de där sakerna som jag har för mig behöver göras, men just nu kan jag inte för mitt liv komma på vad det kan vara? Träningen får högsta prioritet, i alla fall i huvudet. Jag spenderar så pinsamt mycket tid med att fundera ut vilken träning jag ska göra just denna dag. Vad som passar med lusten, orken och tiden och även hur det ska passa med mat- och sovklockan för dottern. Efter att ha spenderat hela förmiddagen i en solstol; läsandes, tedrickandes och skrivandes i dagbok, började tiden snävas åt. Efter lunch är det plötsligt bara två timmar kvar innan jag ska hämta på dagis. Och orken är som bortblåst. Jag var så trött att inget, varken en liten promenad eller en fika någonstans, lockade. Det slutade med att jag och dottern låg i sängen och sov och kramades hela eftermiddagen. Så pass att jag försov mig och hämtade på dagis lite sent. Egentligen var det otroligt bra investerad tid. Att vila, finns det något bättre egentligen? Att få vara med sitt barn, länge och nära, kan det bli härligare? Men jag blir frustrerad över att träningen föll bort även denna dag. Försöker peppa mig med att jag kan springa på kvällen istället, men tror ni att jag orkar det nu? När klockan är halv 8, dottern sover, maten är avklarad och jag sitter på altanen med en filt om kroppen och dricker te. Hur stor är lusten att börja byta om, ge sig ut, svettas, duscha... Noll, kan jag säga. Jag har så få "tomma" dagar, att när de kommer så måste jag göra det mesta av dem. Men vad är det mesta? Vad är en lyckad "tom" dag? Alla dessa cafeér, utställningar, promenadstråk och shoppingcenter man trodde att man skulle besöka - görs det någonsin? Eller är det föräldraledighetens illusion, att man ska hinna, och orka, göra allt det där man längtar så desperat efter när man jobbar? Efter att jag i ilfart hämtat på dagis, åkte vi i alla fall till en god vän och hennes fina barn. Jag blev servad med te och nötter, sonen fick saft och kakor, leksaker fick spridas över den soliga altanen och alla bebisatteraljer fanns tillgängliga. Herregud, så underbart det är att umgås med människor med barn! Som fattar, som hjälper till, som hämtar, bär och hjälper upp efter att barnen ramlat. Jag uppskattar er, dig J, så himla mycket! Känner mig som en usel människa som kommer med två småbarn, klarar bara av att hantera ett i taget, så min vän (som ju har tre barn!) måste ta hand om ett av mina hela tiden. Jag lämnar disken, leksaker över hela vardagsrummet, uppfarten, altanen och gräsmattan, snor blöjor och yoghurt och till om med en ballong på vägen ut till bilen. Men får inga sura miner för det, utan tvärtom, en stor kram och orden att det var roligt att jag kom! Det är vad vi småbarnsföräldrar behöver! Lite hjälp med logistiken ibland och att inte alltid känna oss bökiga och i vägen. Och min vän gav mig även ett annat perspektiv på saker. Hon förstod precis vad jag menade när jag pratade om att det är svårt att verkligen vara avslappnad och sysslolös. Hon känner att hon behöver fixa saker med huset, hemmet. Det är jag helt befriad ifrån, som tur är. Hon sa att hon var så imponerad av att jag kunde sitta och läsa i solen i flera timmar, för det klarade inte hon. Jo, det klarar jag, verkligen! Och det var lite skönt att få höra, att jag har någon ro i kroppen, inte är mer rastlös än vad andra kanske är. Men imorgon är jag igång på aktivitetsbanan igen: Lämna på dagis, in till Djurgården och ta långpromenad och lunch med vän, åka till terapin, åka till dagis, träffa annan vän med barn på lekplats och sedan hem och äta lite med dem. Kommer kanske behöva dagens vila...