fredag 15 april 2011

Sexolog

Ja nu är jag klar! I dag var jag för sista gången på Karolinska institutet och får nu kallas Sexolog! Det är med stolthet jag bär den titeln, det måste jag säga. Inte för att jag känner att jag kan så himla mycket, utan mer för att jag gjorde det! Har tänkt så många är att jag vill plugga sexologi, och nu har jag gjort det, i två år till och med. Känns väldigt vettigt och användbart i mitt jobb som familjerådgivare. Men då kommer nästa utmaning: Hur ska jag fira mig själv? Jag är väldigt dålig på att fira mig själv, både när det gäller födelsedagar och vid prestationer. Jag låter de flesta prestationer passera utan större rörelse på vattnet. Det är ju jättetråkigt! Jag tycker att det är självklart att jag, och alla andra, ska fira mig själv när jag gjort något bra. Men det enda jag kan komma på är att äta något extra gott. Det kanske är good enough, men känns lite fantasilöst. Och inte så bra för mig, som redan äter mer än jag behöver, varje dag... Så hur firar man sig själv? Köper en present? Det gjorde mina föräldrar, de sötnosarna. Ett par örhängen fanns här hemma när jag kom hem. Tusen tack! Men om jag ska göra en reflektion kring sex, som jag har fått under min utbildning: Jag har föreställningen att sex ska man göra för att man är kåt, har lust, tänder på sin partner. Man ska ha det spontant, när lusten faller på och kåtheten ska komma inifrån. Jo, man kan få ha hjälpmedel i form av glidmedel eller kanske även en dildo, men där går gränsen. Under kursen har vi pratat om att det finns olika sätt att bli tänd. Att man (som kvinna) kan bli det genom att stimulera klitoris, även om man inte är kåt när man börjar göra det, så kommer man troligtvis att bli det. Vi har pratat om att schemalägga sexet, så att det blir av, speciellt för stressade småbarnsföräldrar. Vi har pratat om porrfilmer, erotisk litteratur, swingersklubbar, "use it or loose it". Jag satt idag är tänkte på hur begränsad jag är i mitt tänkande. Om jag har som krav att man bara ska ha sex när man har tid, lust, ork, spontant och utan att skapa lusten på "konstgjord väg" (tex via att först titta på erotisk film/litteratur eller genom att börja smeka varandra eller att ha sex för att kalendern säger att vi ska det) - ja, då blir det nog banne mig inte så mycket sex längre. Jag vill ju se mig som rätt liberal, modern, öppen. Men herregud vad snäv jag kan vara i mina tankar. Det blir mycket uppenbart under en sådan här utbildning. Flera av de övningar och strategier som vi bör ge människor som vill lära känna sin kropp bättre eller få mer lust/kunna få orgasm är övningar som jag själv inte skulle klara av att genomföra. Tex att min partner ska smeka mig över kroppen i 20 minuter, men ej på några erogena zoner. Jag ska bara ligga och ta emot, tänka på hur beröringen känns och vilka känslor det väcker. Jag skulle inte ha ro till det. Jag skulle börja prata, skämta bort det, tycka att han får slita så för min skull, "inte ska väl jag" ligga här och få ta emot detta och så vidare. Att vara i nuet är återigen inte min starka sida... I kväll är sambon ute på galej med sina kompisar, så jag är själv hemma. Riktigt skönt. Barnen sover, jag ska fylla på tekoppen och läsa min deckare. Vill passa på att säga att det faktiskt är helt hanterabart att ha två barn, även när de är så tätt i ålder. Så alla ni som såg förfärade ut när jag berättade att de bara skulle vara 18 månader mellan mina barn - ni hade fel! Det går faktiskt bra! Och det är jag stolt över! Ska man kanske fira?

5 kommentarer:

Tilde sa...

Hej! Jag är intresserad av att plugga psykologi och i slutändan sexologi och undrar om du har tid och lust att svara på lite frågor. Vad tyckte du om sexologiutbildningen? Vad har du för grundutbildning? Jag har googlat runt en del men hittar inte så mycket information från folk som har utbildat sig inom detta. Vore kul om du ville dela med dig lite av dina tankar och erfarenheter!

Vänligen
Tilde

Anonym sa...

En till fråga - vet du om KI:s kurser är motsvarande Sexologiprogrammet på Malmös Högskola? För såvitt jag vet är det bara i Malmö ett sexologiprogram finns?

Tilde

Lisa sa...

Hej Tilde! FÖRLÅT att jag inte svarat tidigare på ditt meddelande, jag har inte sett att det funnits något, vilket gör mig mycket irriterad på Blogger!
Hur som helst: Jag är socionom i botten, har en steg 1 utbildning efter det (går nu steg 2, för att bli legitimerad psykoterapeut, men det gjorde jag inte under sexologstudierna). De flesta som går kursen är barnmorskor, men även en del socionomer, någon psykolog, någon enstaka läkare och präst (!). Jag gick min på Karolinska institutet, KI. Det heter Klinisk sexologi 1 och 2 (I och II). Den går inte alla terminer, så om du letar på nätet efter det just nu så kanske den inte finns, det verkar olika.
Ja, mastersutb är i Malmö, finns ingen annanstans så vitt jag vet. Den är på 3 år på halvtid, och så omfattande utbildning har inte jag gått. Jag gick 2 år på deltid, 25%. Då Sexolog inte är någon skyddad titel är det svårt att veta vem som egentligen får kalla sig det och inte. Men våra lärare sade att efter de två kurserna kan man säga att man är det, med gott samvete, så det gör jag!
Kurserna var bra, framförallt första, som var mycket spännande föreläsningar och nya kunskaper. Inga spännande kursledare, men de träffade man sällan ändå. Kurs nr 2 var sämre. En lärare som höll i nästan varje tillfälle och jag var nte så förtjust i henne. Det var första gången som Ki hade den kursen, så det kanske kommer bli bättre allteftersom.
Jag kan varmt rekommendera att då dessa kurser. Det var båda gångerna jättebra klass, kunniga och modiga kvinnor som jag gärna skulle ha mer kontakt med än jag har (dvs ingen...). Bra föreläsningar men framförallt har det gett mig ett mod att våga fråga. Våga ta lite plats och position i detta ämne när jag sitter med klienter. Borde vara ett måste för alla som jobbar med samtal med människor! Jg hoppas att du fått svar på din fråga, hör gärna av dig igen annars!
Med vänlig hälsning, Lisa

Tilde sa...

Hej igen!
Tack för ditt svar!
Oj, jag har en massor frågor om socionomprogrammet också! Är en aning förvirrad för tillfället. Jag har lämnat psykologispåret och är nu mer inne på Beteendevetenskap eller kanske Personalvetare. Dock fick jag just reda på att ingen av dessa utbildningar ger behörighet för att plugga sexologi på just KI (att personalvetare inte gör det kan jag förstå men att beteendevetare nekas tycker jag var lite snålt!).
Och sexologi är ju trots allt slutmålet, åtminstone just nu.
Jag har funderat på socionomi också men jag har någon - troligtvis felaktig- idé om att det är betydligt mer, vad ska jag säga, byråkratiskt. Men kanske blir det vad man gör det till, kanske är det också ganska brett så man kan jobba med olika saker och inte bara hamnar på nåt socialkontor (förmodligen, ja)? Det är ju liksom MÄNNISKAN som intresserar mig, hur och varför man handlar på det ena eller andra sättet osv och det är väl främst rådgivning som jag skulle vilja jobba med i framtiden, kanske en psykoterapeututbildning på det. Tror jag. Hur har ditt arbetsliv sett ut efter socionmexamen? Vad tyckte du om själva utbildningen?

Det som locker med Beteendevetenskap är att det är så brett, att det är en ingång till fördjupning inom allt möjligt och såklart att ämnena intresserar mig(psykologi, sociologi och pedagogik).

Oj vad mycket ord det blev! Om du hat tid och lust skulle jag bli mycket glad för ett svar på detta röriga, smått förvirrade inlägg!

Tilde

Lisa sa...

Hej! Jag hjälper dig gärna om jag kan, men kom ihåg att mitt svar är högst subjektivt...
Jag skulle satsa på socionom om jag var du. Det är en mycket bred utbildning, som är eftertraktad. Risken med beteendevetare är att det är för ospecifikt, svårare att få jobb, eftersom det inte är en lika utbredd yrkestitel och grupp. Man jobbar absolut inte bara på soc när man är socionom! Alla kuratorer, behandlinghem, samtal, stöd, kriminalvård osv är socionomer. Det kan vara lite mer vanskligt att bli psykoterapeut med beteendevetarexamen, just för att det inte är lika givet vad en sådan innehåller. På socionomprogrammet läser man sociologi, psykologi, socialt arbete, juridik, samtalsmetoder, minoritetsgrupper, vetenskapsteori m.m. Inte så byråkratiskt (men nu har jag ju inte läst något annat liknande heller...).

Att bli sexolog verkar finnas flera vägar till, den jag har valt är nog bara en. Det finns ju många fler kurser som jag inte gått, på KI i Huddinge tex, där finns nån sexologi "multikulti" och en med mer fysisk/medicinsk inriktning. KI har också ändrat sina regler från år till år. Under ett gäng år var sexologin en betalkurs, som inte alls fanns i vanliga kursutbudet, men nu är den tillbaks av någon anledning (och då passde jag på). Så det som gäller idag, kanske inte gäller om några år. Och du kan alltid gå på RFSU, de har också, som kostar, och då brukar man inte vara lika strikt med utbildningskrav och sånt.

Mitt liv efter examen har sett ut så här: Soc (ekonomisektion, barnsektion, ungdomssektion). Under denna tid pluggade jag steg 1 (nej, min arbetsgivare betalade inte det). Sen sa jag upp mig och jobbade som kurator/terapeut på en ätstörningsklinik (eftersom jag jobbade med detta under hela min studietid på en låst avdelning för anorektiker). Sen blev jag mamma och föräldraledig och har under den tiden blivit konsult och jobbar nu som familjerådgivare och indivdualterapeut. Har anställning i två företag som båda är upphandlade inom familjerådgivningsfältet.

Under studietiden jobbade jag också på behandlingshem och en dagsverksamhet för ungdomar, som kontaktperson och då på ätstörningsklinik.

Många jobbar ju som kuratorer på skola, landsting eller ungdomsmottagning. Jag har velat det, men aldrig kommit dit. BUP är ju en annan stor arbetsgivare så klart, dit jag funderar på att söka mig när jag är klar med steg 2, och då jobba som legitimerad terapeut. Men vi får se, eller så fortsätter jag som konsult, det ger ju mer pengar...

Hoppas att detta var till något hjälp, hör av dig igen om du undrar något mer! Lycka till! Kram Lisa