Umeå nr 6

Då var vi i Umeå igen, jag, min mamma och min underbara lilla dotter. Det är cirka 17 minusgrader och massvis med snö. Vi sitter och njuter av lugnet i vårt vackra hotellrum efter att ha ätit middag här hemma. Dagen har varit bra, har lärt mig nya saker om Freuds liv (visste ni till exempel att han hade cancer i munnen och dog genom aktiv dödshjälp, då hans läkare gav honom extra mycket morfin på Freuds egen önskan).

Jag upptäckte en sak om mig själv igår. Har märkt det förr, men igår blev det så tydligt att jag inte kunde missa det. Då vårt flyg hit var 1,5 timma försenat, hann vi inte äta lunch innan lektionen började. Min mamma köpte lunch till mig från en restaurang som jag sedan åt under första rasten. När jag fick veta vilken restaurang hon handlat på blev jag så himla arg. Den restaurangen har nämnligen världens bästa salladsbuffé, som jag alltid äter på när jag är här - bara för att få äta av deras salladsbuffé. Men det enda jag fick av den nu var en miniburk med lite majs, ärtor och strimlad morot.

Detta är så klart världens minsta fråga, men för mig blev det en jättegrej! Jag malde i mitt huvud att hon väl kunde tagit en större burk, att det var f-n vad snålt av restaurangen, att jag missade en chans att få så där god mat och så vidare. Jag kunde inte släppa det, utan satt i min känsla i 2 timmar, tills jag pratade med mamma om mina känslor och tankar, och efter det blev jag av med den överväldigande irritationen.

Är det inte fashinerande?! Hur kan en så liten sak bli så stor? Min terapeut beskrev det som att jag inte kan värja mig, att känslorna kommer över mig utan att jag lyckas stoppa det. Hennes förklaring är ju lite förlåtande, jag framstår inte som lika neurotisk...

Detta inlägg lades in flera dagar efter att det skrevs, då datorn fick för sig att lägga ner precis när jag var klar. Så jag kan ju passa på att berätta att jag fick någon magsjuka på fredagen och kunde inte gå till skolan. Solen sken utanför fönstret, och jag satt mest på toaletten hela förmiddagen. Vi lyckades dock flyga hem, trots snöovädret i Stockholm. Flera av mina klasskompisar fick stanna i Umeå en natt till, då de skulle flyga till Arlanda och där var kaoset värre än på Bromma, dit jag flyger. Så lite tur hade vi, mitt i diarrédoften...