Liten update

Jag sitter på ett café, i Barkarby av alla ställen.. Ska till jobbet och ha familjesamtal alldeles strax, men passar på att skriva några rader innan jag ska ge mig ut i snöstormen igen.



Har idag och igår skrivit utredningar till mitt gamla jobb på socialtjänsten. Ett mycket bra extraknäck. Jag är snabb som en vessla, får ligga i soffan och dricka te under tiden OCH tjänar pengar på det. Hur bra som helst.



Familjen är lite friskare (vågar man väl knappt säga högt!). Sonen går på dagis igen (tack gode Gud), sambon ser ljuset i lunginflammationstunneln och jag är nu "bara" asförkyld. Men allt är bättre än förra veckan, så hopp finns!



Om 4 veckor ska jag föda barn. Jag skulle vilja berätta hur det känns, men det läskiga är att det inte känns någonting. Inget alls. Overkligt är väl det enda ord jag kan klämma ur mig. Overkligt, omöjligt, öh va och sådana ord. Jag varken längtar eller bävar, bara lever på. Bokar upp familjesamtal till enda in i julen och verkar inte fatta att jag där någongång kommer föda barn.



Jag drömde dock om förlossningen två nätter i rad. Ena natten drömde jag att min mamma var surrogatmamma och födde mitt barn. Det var en rätt jobbig grej, jag sörjde att jag missade förlossningen, att jag snuvades på den upplevelsen. Att min mamma sen hade mage att klaga över att hon hade fått magkatarr av förlossningen gjorde mig inte på bättre humör.

Natten efter drömde jag att jag var tvungen att föda i gången på ett flygplan. Är jag nervös för att det ska hända kanske? Ska ju upp och flyga nästa vecka... Antar att detta är en form av förberedelse för förlossningen, och det är ju bra, att någon del av mig fattar att det ska ske!

Ska äntligen på massage imorgon. Hade ju lovat mig själv (även denna graviditet...) att unna mig massage ofta. En gång har det skett. Men nu JÄKLAR ska jag försöka få till det en gång i veckan fram till förlossning! Nu slog en tanke mig - är det så att jag struntar i att tänka på graviditeten och förlossningen för att jag är rädd/ledsen över att det kanske är sista gången jag är det? Förträngning på högsta nivå alltså? Något att ta upp i terapin nästa vecka. Skönt, hade ju INGET att ta upp annars :)