Första sommarsemestern

Är just nu i Sundsvall, på Clarion hotell. Riktigt fint och bra på alla sätt och vis. Vi är på väg till Åre för att slappa, vandra och förhoppningsvis ha det bra. Jag har liksom inte kommit igång med sommaren än, trots att det nästan har gått en tredjedel. Så det är bra att komma iväg, känna att man är ledig (som om jag varit något annat senaste 12 månaderna...).

Igår var det midsommarafton och vi firade den med sambons vänner. En tradition de har, vilket jag tycker är trevligt. Själv har jag absolut inga traditioner kring midsommar, så jag uppskattar att ha någon att gå till alls. Men herregud vad alkohol folk häller i sig. Visst, jag vet att jag är konstig och udda och att jag helt förlorat mitt mandat att tycka något om människors alkoholvanor, eftersom jag inte dricker någonting själv och inte gjort på så där 10 år. Men ärligt talat! Att värden för hela kalaste däckar strax efter 8, när hans barn sitter i rummet bredvid och tittar på film, det kan jag liksom inte helt anse vara okej. Människorna där är kring 45 år gamla, alla har sina mycket mindreåriga barn med sig, och alla män blir fulla, packade, dragna och pinsamma. Fruarna fixar med maten, lägger barn, plockar undan disk och ser till att alla har vad de behöver. Jag sitter i mitten och bara tittar. Är det hit vi har kommit, 2010? Vill vi ha det så här Sverige? Ett aspackad, ojämlikt och barntraumatiserande samhälle?

Jag är tacksam för min egen familj. Min sambo som tar hand om sonen, vi som båda är så gott som nyktra (jag helt, han nästan) och att vi inte måste skrika högst till snapsvisorna eller gapa oss hesa för att höras i det osammanhängande samtalet som ingen lyssnar på. Sov sött vid 12, vilket jag var tacksam för när sonen vaknade glad som en lärka 06.30.

Ute skiner solen, klockan är kvart över 9 på kvällen. Vårt rum är mörklagt eftersom plutten sover sött. Sambon tittar på fotboll, och jag känner mig rätt så tillfreds. Har under senaste året lärt mig att vara inomhus trots att solen skiner (något som varit - bokstavligt - omöjligt förut. Jag har suttit på fönsterbrädet i konferensrummet när vi hade möten på jobbet, för att jag nästan fick panik av att vara inne. Vill fortfarande inte vara inne om jag inte måste, men jag klarar det, utan att bli ett stressat och vankande djur i bur). Har gjort iordning en tallrik med brieost och kex, ska nu ta min kopp te och ha det skönt. Sov gott alla fina.