söndag 4 oktober 2009

Vet inte vad jag ska kalla detta inlägg

Mitt liv fortsätter sin gilla gång. I måndags blev det kris i relationen och jag trodde att vår sista stund var kommen. Men, som vi brukar klara, så lyckades vi ta oss förbi även denna gång. Vi har haft bra snack under veckan, känner oss båda motiverade att fortsätta kämpa för vår relation och just nu känner jag mig lugn igen. Jag får mycket tacksamhet från min sambo om att jag kämpar på, anstränger mig och ger honom mycket av det han ber om. Han å sin sida kämpar också på! Har en hel del att jobba med, med sig själv, inte gjort i en handvändning, men jag upplever honom som mer motiverad än någonsin. Så jag vill tro att detta kommer gå vägen.

Veckan har flutit på, sambon har varit mer ledig än vanligt så vi har gått en hel del promenader och varit med varandra. Lilla hjärtat är som alltid ljuvlig att vara med. Han är så stor nu! Lång, vi måste byta till sittdelen i barnvagnen för han får inte plats i sin liggdel! Han jollrar på, har inga sorger och besvär. Även nätterna börjar bli lite bättre nu. Han har ju varit lite snurrig på morgontimmarna ett par veckor, men inatt vände det och jag vill tro att det kommer fortsätta så.

Jag har under veckan haft många ljuvliga mammaledigstunder: Solig promenad på Djurgården med efterförljande fika tillsammans med bonusdottern, träning på Satsbaby där Pyret sitter och tittar, skrattar och sover samtidigt som jag tränar, en storhandling på ICA där han sitter och tjoar och sparkar i vagnen och alla ler när de går föbi, mysiga morgnar där han (som alla morgnar!) ligger och pratar och suger på sina händer hur länge som helst och bara är så underbar. Sen har jag varit på min kurs, min sexologikurs i fredags. Men oj så roligt det är! Jag känner mig inte ett dugg orolig för att Pyret är hemma med sin pappa, har inga behov av att ringa hem och kontrollera, utan tvärtom så vill jag inte veta. De kommer till mig på lunchen och äter med mig, jag ammar, och sedan skiljs vi åt igen. Kursen är toppen! Jag bryr mig inte ens om att solen strålar ute och jag sitter i ett långsmalt klassrum, för jag vill verkligen vara där! Är ett energiknippe när jag kommer hem. Kan varmt rekommendera denna kurs till alla! Inte bara för den goda allmänbildningens skull utan även för alla spännande diskussioner, hur alla ens fördomar och föreställningar kommer på skam.

Måste här ge ett exempel. Vi är indelade i smågrupper, jag är med fyra andra tjejer. En av dem berättade i fredags att hon lever ett polyamoröst förhållande (alltså har flera relationer, och detta är något som är öppet och accepterat av alla). Hon har barn med sin sambo, men har alltså även andra relationer. Jag blev så otroligt nyfiken! Hur 17 funkar detta? Hur klarar man att ens partner går iväg för att träffa någon annan? Jag får nästan lite panik bara jag tänker på det, men för henne var detta det enda sätt som gick att leva på. Istället för att vara notoriskt otrogen, har hon valt att vara öppen med att hon behöver leva med flera, både emotionellt och sexuellt. Modigt! Men skrämmande. Här märker jag att jag har starka åsikter och föreställningar om hur en relation ska vara och se ut. Jag imponeras av hennes insikt om sig själv, och styrka att leva som hon vill. Hon har uppenbarligen hittat en partner som accepterar detta sätt att leva. Detta var bara ett exempel på hur spännande jag har det varannan fredag!

Nu har min lilla skrutt vaknat (efter 3,5 timmas sömn) och jag ska nu äta lunch med min lilla familj. Jag har bakat bröd nu på morgonen och vill så gärna provsmaka!

2 kommentarer:

Banang sa...

Hej Lisa! Jag hittade din blogg i min surf-historik häromveckan och har hitills bara smygläst... Det verkar osm att du har det bra, trots uppenbara upp-och-nedgångar. Själv har jag börjat komma tillrätta med mitt eget liv efter separationen från Mathias, och även om det inte bara är bra är det bra nog, måste jag säga.

Vill tipsa om bloggen http://www.andie.se/ , som skrivs av en tjej jag pluggade med på dsv, som också lever ett polyamoröst liv och praktiserar vad hon kallar relationsanarki. Jag tror att du skulle kunna uppskatta den.

Lycka till med studierna i fortsättningen, om du någon gång känner för att ta en fika och prata vore det jätteroligt!

Ta hand om dig!
Maria P

Lisa sa...

Men hej Maria! Vad roligt att höra från dig! Har tänkt på dig! Förstår att det inte bara känns bra, ni var ju tillsammans väldigt länge och det tar man sig varken ur eller förbi hur som helst.

Jag ses gärna på en fika, ska ju passa på att fika massvis nu (läs senaste inlägget ;) Vi rings!!
Kram!