Tillbaks på altanen

Nu är vi hemma igen! Två veckor går märkligt fort, särskilt när man är på en otroligt vacker ö i medelhavet, bor med utsikten som på ett vykort, med god italiensk mat (som jag helt och hållet sluppit laga själv, både lunch och middag), hela min familj på ett och samma ställe (på gott och ont), med världens sötaste bebis och naturligtvis ett underbart väder. Vi har haft det bra. Vi har överlevt. Vi har till och med känt att vi ville stanna kvar. Bonusdottern tyckte att det var ett toppenställe och vill vara där tre veckor nästa gång. Jag har fått vara med min syster, även om hon jobbar en hel del och man inte ser henne så mycket, så är varje minut värdefull på sitt sätt. Det har gått superbra med Pyret (världens snällaste bebis). Flygningen funka, värmen funka, amningen funka.

Pyret fick träffa sin andra moster för första gången, och även sin kusin Emil, som är 2 år i oktober. Emil är galet söt och har blivit lite våldsam. Vi var alla tacksamma att metallbilen som Emil kastade, studsade i babysitterns kant och inte i Pyrets huvud. Så när vi alla var vaksamma på Emils framfart, gick det bra.

Jag och sambon hade en del rejäla fajter, där vi nådde nya bottennivåer. Vi brukar vara relativt respektfulla när vi grälar, men dessa gånger passerade vi den respektfulla gränsen ("du är en patetisk jävel" var min lägsta, har bett om ursäkt för det). Grälen handlade egentligen inte om bonusdottern eller den "problematiken" utan om att sambon känner sig väldigt pressad från alla håll och att jag "pressa in honom i ett hörn" enligt honom själv. Kunde handla om väldigt små saker som blev gigantiska. Bonusdottern fick vara med i ett snack (inte gräl utan eftersnack). Först var jag kritisk till detta, men så här i efterhand tycker jag att det blev bra, att hon fick med förståelse för vad vi sitter i, och hur hon är en del av det på ett sätt. Så efter att alla gråtit och sagt att vi faktiskt vill leva tillsammans, så blev hela semestern bättre. Så sista veckan var i vår relation den bästa. Vi grälade inte, försökte bjuda till på alla sätt vi kunde.

Det finns självklart mycket mer att berätta om vår resa. Jag kan väl börja med att rekommendera att gå in på hemsidan www.villanunzia.se för att ni ska se var min syster bor och då också var jag varit. Första veckan av två var vi själva med mina föräldrar där och andra veckan kom även min äldsta syster med man och två barn (6 och 8,5 år gamla). Veckorna har på detta sätt varit olika. Första veckan var lugnare, mindre folk, lättare att få ihop allt det praktiska med mat och tider. Andra veckan hade bonusdottern det roligare på ett sätt, eftersom hon då fick lekkamrater att vara i poolen med under de typ 5 timmar varje dag som hon spenderade där.

Jag hade det kämpigare andra veckan, eftersom jag inte gillar att vara med för mycket folk. Jag kan också ha vissa issues med min äldsta syster och hennes sätt att hantera livet, och detta är svårt att prata med henne om, vilket gör att en del irritation uppstår i det tysta för mig. Sen blir det självklart viss irritation mellan alla parter, även om det absolut inte är några gräl eller konstiga stämningar i luften. Jag kan tröttna på att min mamma är så "på", att min pappa är för snäll, att min syrras dotter har för mycket behov av uppmärksamhet, att alla barn är för dåliga på att hjälpa till med hushållet, att sambon och bonusdottern äter glass och godis precis hela tiden och sen slarvar med maten och så vidare. Och jag har säkert irriterat min familj på alla möjliga sätt som ingen säger.

Det var mycket nära att Carola kom på lunch hos oss förresten. Hon är nämnligen vän med en kvinna som även min mellansyster är vän med. Carola var och hälsade på denna vännen på Ischia och alla skulle komma till oss i torsdags på lunch/after beach drinkar. Men de kom inte, för Carolas dator hade pajat och hon var tvungen att laga den! Kvällen innan var dock mina föräldrar och min syster på en middag/fest och träffade henne, dansade och pratade. Så det finns kort på henne i kameran och jaa, nästan en kändisträff alltså.

Nu ska vi upp på fika hos våra grannar. De har en son som är 4,5 månad äldre än Pyret, så jag antar att vi alla har ett intresse av att odla vår relation...