Sommarkväll

Sitter ute på altanen och parerar sonens alla frågor om sakernas tillstånd här i världen. Försöker få en stund utan barn, men lyckas inte så bra. Nu har han hittat en pinne som skapar jordgubbsmjölk, och jag måste nog gå in och ge honom ett glas mjölk, så att just denna fråga blir avslutad...

Ska dock inte gnälla, idag har sonen endast haft ett utbrott, som varade kanske 40 minuter, efter det har han varit ett solsken. Och vi har haft barnvakt. Underbara faster H har på eget initiativ bett om att få vara med barnen. Så vi körde dit dem efter lunch och hämtade dem vid halv 6. Vi fick en eftermiddag på Djurgården med stor picknick och en massa ostört prat. Vad man kommer nära varandra plötsligt! När man inte alltid måste avbryta varje samtal, varje tanke och varje önskan med att ett barn vill en något.

När vi hämtade barnen visade det sig att dottern varit trött och när jag lyfte upp henne var hon varm. Hon satt som en zomie i bilen, och när jag tog tempen hemma visade det sig att hon hade nästan 40 graders feber! Dåligt mamma-samvete... Men nu med en Ipren i kroppen är hon pigg som en lärka. Märkligt det där, barn och deras maffiga feber.

Känns som att jag laddar upp för hösten, som en löpare inför ett marathon. Jag klatchar mig själv hurtigt på låren och utropar ett "Kom igen då Lisa!" med alltför mörk stämma för att det ska låta naturligt. Jag och min sambo kommer ha ett gediget pusslande framför oss: Jag pluggar halvtid, åker till Umeå en gång i månaden, har tre olika handledningar att gå på, tre olika utbildningsterapi-klienter att träffa varje vecka - utanför arbetstid, ska jobba 80% på mitt nya jobb och varierande mängd på den familjerådgivning jag är upphandlad på PLUS hämta barn klockan 4 varje dag. Min sambo har 8 handledningsgrupper (några i Örebro..) att pussla ihop ett schema med som stämmer för alla inblandade, jobba på samma familjerådgivning som jag, har några privata klienter i samtal, pluggar 150 % och ska lämna barnen varje morgon, absolut inte innan 08.00.

Ni förstår ju själva att detta inte kommer funka utan hjälp. Vi ska nog anlita min bonusdotter till en del barnvaktande, mormor som får boka upp sig på ett antal lämningar och hämtningar. Vi låg i solen idag och peppade oss själva och sa: Vi kommer nog få vara föräldrar lite mer ensamma denna termin, kan inte vara tillsammans så mycket som vi är vana vid. Och vi måste måste tänka på att inte låta all frustration hamna mellan oss. Det är en termin, kom igen nu!