Umeå nr 5

Detta inlägg skrivs inte alls i Umeå, som det brukar. Detta då det inte alls fanns tid och möjlighet på samma sätt som förut. Jag åkte upp i onsdags med min mamma och min lilla dotter, laddad med blöjor, kräkhandkar, stora barnvagnen och mycket vinterkläder. Flygresan gick bra, hon sov hela tiden. Malmö Aviation lyckades dock knäcka en del av framhjulet,så det ramlar av så fort man går upp på en kant eller liknande (en tripp till Babyland imorgon alltså). Dottern fick massvis med uppmärksamhet, kvinnorna njöt och började prata om fler barn när de hörde hennes kluckande läte när hon ammade i klassrummet, männen gick förbi och sa "söt bebis". Jag hade lite svårt att koncentrera mig på allt som sades, men vill ändå påstå att det gick bra. Vet inte vad jag hade för förväntningat riktigt, så allt som inte var dåligt (dvs hon gråter hysteriskt hela tiden) var bra.

Vi fick hotellets finaste rum, vilket betydde en smärre lägenhet med alla inredningsdetaljer jag vill ha i mitt eget hem. Jag och mamma vill gärna flytta dit och har nu bett om att få det rummet varje gång. En mycket positiv sak med att vara där uppe med dottern var att jag hade möjlighet att faktiskt vara med henne. Jag har nu blivit kär! Hon är ju så söt, så ljuvlig, doftar så gott och jag inser att jag saknar henne när hon inte är med mig. Hemma får ju sonen all tid, så det var välförtjänt att få vara lite mer med henne.

Annars går livet i 180. Något barn behöver mig hela tiden. Sonen är supermammig, dottern ammar mer och mer (och kräks mer och mer, precis som sonen gjorde). Jag har massor med tankar om att vara förälder med två barn, men just nu har tiden runnit ut, vi ska på fika hos svärföräldrarna.