Umeå nr 2

Är i Umeå igen. Känns riktigt bra, längtade efter att vara här. Ska kanske erkänna att jag fokuserar mer på hur jag ska spendera kvällarna än vilka föreläsningar jag ska få uppleva denna gång.

Dagen har varit riktigt bra! Förutom att jag mer eller mindre sprang till Bromma flygplats efter att ha lämnat sötaste sonen på dagis, så har allt gått min väg på något sätt. När jag klev på planet i Stockholm tittade piloten ut från cockpitt och säger "Hej Lisa!". Då är det en man jag känner, som är pilot. Och jag fick sitta framme i cockpitt hela resan, även landningen. Med hörlurar och allt. Kände mig som ett barn som får sitta i en polisbil för första gången och ber dem sätta på sirenerna. Riktigt riktigt roligt!

Så glad i hågen åkte jag flygbussen in till stan, promenderade till mitt älskade lilla hotell (som jag är evigt trogen, de är min favvo) och bor denna gång i ett dubbelrum. Oj så stort och tjusigt det var! Stor säng, fåtöljer och space. Sen till skolan, trevliga klassisar som jag nu börjar lära mig namnet på. Gruppdiskussioner hela eftermiddagen (och trots att jag helt glömt att jag ju skulle läsa allas enskilda arbeten till denna gång, så gick det alldeles utmärkt. Bra att vara en pratig person ibland, det märks liksom inte att man glömt läxan...).

Kände mig trött efter skolan, klockan var 5, det började skymma. Men jag tog mig i kragen och cyklade upp till IKSU, alltså idrottsanläggningen i Umeå (Norra Europas största om jag inte missminner mig). Den är helt gigantisk, aldrig sett något liknande. Bestämde mig för att köra ett pass vattengympa och simma innan. Så in i baddräkten, ut i simahallen och körde en kilometer siming och sedan en timmas vattengympa. Urfin simhall, bra pass och jaa, bra bra bra. Nu sitter jag på samma café som jag satt på förra gången jag skrev härifrån Umeå. Sammanfattningsvis har jag det riktigt bra. Har även Skypat och fått pussa sonen ute i cyberspace.

Jag är nu i vecka 29. Tiden rusar verkligen. Börjar känna mig lite stressad faktiskt. När man passerat vecka 30 är det liksom nerräkning och tiden rullar ännu snabbare. Tänk om detta är sista gången jag är i detta välsignade tillstånd? Fruktansvärda tanke! Inte bara för det svårbegripliga att jag då har fått de barn jag ska ha, utan även för att jag känner mig så fin, så lugn med att se ut som jag gör. Njuter av att få uppmärksamheten som man helt automatiskt får, njuter av att vad jag än presterar på gymet så är alla imponerade över att jag ens är där. Njuter av hur snyggt alla kläder sitter. Njuter av att plötsligt börja prata med en främling, bara för att hon/han vill kommentera min mage eller också är gravid och känner samhörighet. Njuter av att klara av (lite lite bättre i alla fall) att slappa mer, lyssna mer på kroppen och vad den vill och inte. Och jag känner mig så oerhört stolt över att snart bli tvåbarnsmamma! Vilken grej! Kunna säga "mina barn", i plural. Har ju precis lärt mig att jag har ett barn för guds skull...

En märklig sak hände med mig på planet upp hit idag. Jag satt ju trots allt några minuter i mitt eget säte, och kvinnan bredvid mig sa att hon är döv och därför ej hör om de erbjuder kaffe eller te (alltså hon liksom mimade och det kom ut lite ljud när hon pratade). När jag se skulle svara henne, så pratade jag engelska! Som att alla människor som inte klarar av att man pratar snabbt och kanske otydligt, inte kan svenska! Vilken mycket konstig reaktion från min sida!

Sambon har fått hörapparter. Han är inte glad. Men det är jag! Hoppas att det kommer göra en skillnad för hans tinnitus och även att han hör lite dåligt. Inte så att det direkt märks, men det kan vara det som ofta gör honom trött. Får återkomma med rapport, han ska ha dem i en månad och testa.

Nu ska jag gå tillbaks till mitt dubbelrum och försöka välja mellan att titta på Brottet på SVT 1 eller på Grey´s Anatomy. Svårt val.