Sista semesterveckan

Sitter ute, solen skiner inte alls så himla mycket, men det är skönt att vara ute. De flesta i huset sover (mina föräldrar är här och hälsar på ett par dagar). Då jag sov som en död halva förmiddagen, passar jag på att få lite egen tid utan barn.

Vi har haft en skön vecka, här i vårt hus vid Mellbystrand. Haft varannan dag väder, ösregn varannan och strålande sol varannan. Passar en hemmamyra som jag. Imorgon, på min födelsedag, ska det bli regn, vilket kanske är lite trist ändå. Planen är att åka till Tylösand och äta hotellfrukost på Per Gessles hotell, vilket jag tycker ska bli jättetrevligt.

Är ju dålig på att fira mig själv. Inte så att jag inte tycker om det, för jag gillar så gott som alltid upmärksamhet och fokus. Men jag blir lite skamsen på något sätt. Lite så där lagom töntigt "inte ska väl ni - för mig - lilla jag - det är ju alldeles för mycket". Men jag fyller faktiskt 30! Har typ inte firat en enda födelsedag på något vettigt sätt sedan jag fyllde 18, så det är banne mig hög tid. Jag firade knappt att jag blev färdig socionom, eller steg-1 eller att jag fick barn eller något annat som är stort i mitt liv. Jag har lovat mig själv att jag ska fira när jag har min psykoterapeutlegitimation (dvs om tre år).

Så när sambon idag föreslog att vi skulle äta hotellfrukost imorgon, så började jag "nej, men det går lika bra att vara hemma..." (vilket det faktiskt gör) men kände sedan att nej, varför då? Jag fyller 30, vi kan väl lägga en 500-lapp på att äta mitt favoritmål ute?! Så, sagt och gjort, nu ska vi dit. Mina föräldrar kommer lämna oss efter frukost, så sedan är vi själva och ska förgylla dagen på något ännu oplanerat sätt.

Igår var vi på Ullared. Det var första gången för både mig och min sambo, och vi var kanske lite väl uppspelta. Området var större än jag trodde (är ju inte bara en affär, utan ett helt område med alla möjliga affärer) och priserna inte alltid fullt så låga som jag trodde. Men främst var det MYCKET mer folk än vi någonsin kunde tänka oss. Vi kom knappt fram med kundvagnarna och det gick liksom inte att tänka. Jag fick inte ont i huvudet och smått panik, som mitt övriga sällskap fick, men det var svårt att fokusera. Att sonen enbart ville kasta ut bollarna som han hittade i en korg på leksaksavdelningen, underlättade inte förmågan att tänka logiskt. Känslan är "vi behöver allt!" Vilket vi absolut inte gör. Men jag är nöjd med att nu ha köpt alla julklappar till sonen och till en systerson och några till en systerdotter. Köpte även diskmaskinstabletter, fläckborttagningsmedel, sminkborttagningsservietter, regnbyxor, pennor och pennvässare, ett par byxor till sonen, lite bestick och en tallrik till sonen, batterier, en present till en kompis dotter, en liten grej till bonusdottern, alldeles för mycket godis och så vidare (allt detta för under 1500 kr, så jo, billigt är det ju). Vi var alla lite möra när vi satt i bilen hem.

På måndag drar allvaret igång. Sonen ska skolas in på dagis (INTE av mig), jag ska ha mina första familjerådgivningssamtal på en månad, jag ska äntligen komma igång och träna ordentligt och börja ladda för mina kurser som drar igång i september.

Nu vaknade mina pojkar, så jag behöver sluta.