Slött julgranstittande

Ligger i soffan och glor på granen, som kläddes i söndags. Det är dock bara halva granen som lyser, eftersom ena ljusslingan inte fungerar (trots att sambon, som ju i grunden är ljustekniker, lade nån timma på den häromdagen). Det finns inga kulor kvar längst ner, för dem har dottern mycket målmedvetet hasat fram och tagit ner, så de ligger nu på alla möjliga ställen runt om i hemmet. Vi har förövrigt bundit fast granen i fönsterbläcket, för att inte riskera att hon plötsligt har den över sig.

Jag är trött. Har haft dåliga nätter sista veckan. Alltså sämre än vanligt. Har inte kunnat somna på kvällarna, så mina nätter har börjat runt 12-halv 1, och sedan pågått till och från fram till halv 7. Eftersom dottern snurrar och vaknar X antal gånger på natt så är inte sömnen så kvalitativ. Märker det nu, orken tryter. I natt svor jag åt henne, lade henne lite hårt ner och ställde de begåvade frågorna: "Vad är det du vill?", " Varför sover du inte?" När sonen imorse bröt ihop över att han fick fel sked till sin yoghurt - gap, skrik, spark, slag, "Gå bort, du får inte vara här" , "Nej, så säger man inte, jag försöker bara hjälpa dig", "Nej, du får inte slå mig", "Du får vara på ditt rum och lugna ner dig"!, så kände jag att sista kraften rann ut tillsammans med den utspillda mjölken.

Jag ser dock fram emot jul. För första gången ska vi vara hemma hos oss. Fråga mig inte hur vi ska få plats, men det känns helt ok, kanske till och med lite skönt. Ska åka och julhandla med barnen senare idag (dum idé en trött dag? Jag ska alltid utmana ödet...). Imorgon börjar allas jullov och vi ska börja med julgodiset. Jag har träffat klienterna för sista gången, haft sista handledningen, intervjuat sista kvinnan till C-uppsatsen och skrivit sista inlämningsuppgifterna till skolan. Mycket skönt, så varifrån kommer stressen som gör att jag inte sover?

Har ett litet i-landsgrubbel som ni begåvade människor kan få hjälpa mig med: Jag har ju en liten godisråtta till son (I wonder why...) som får lördagsgodis. Han fullkoligen älskar att själv få plocka smågodis och sedan sitta i soffan och äta detta. Men han orkar inte så många bitar, så även om inte ens botten är täckt i påsen när vi handlar, så blir det alltid några bitar kvar som han inte vill ha just då. Jag har då gett honom resten en annan dag, mitt i veckan, när han har kommit på att det borde finnas kvar godis. Jag funderade på faktumet att han faktiskt då får godis en vardag, lite mot våra principer. Men samtidigt känns det märkligt att "straffa" honom om han inte vill ha mer genom att äta upp det själv, slänga det, säga att han får det nästa lördag. Jag tänker att han då kanske tvingar sig själv att äta upp allt, för att inte gå miste om något, eller få mindre nästa vecka. Men å andra sidan kan han ju spara sitt godis och äta lite varje dag under veckan. Än så länge är han för liten för att vara så här beräknande, men det kommer ju snart, och det gäller att veta vad vi vill då! Några tips?

Min mellansyster, som bor i Italien sedan ca 10 år, är i Sverige nu och firar jul. Hon har med sig man och sin 4-årige son. Vi träffas på något sätt nästan varje dag, och det är så mysigt! Våra söner leker så bra med varann och jag tycker om att få ha min syster nära mig, så där i vardagen. Så även om hon bor på en paradisö, med vykortsutsikt, med ljuvligt klimat, så skulle jag byta bort allt det mot att få ha henne här jämt! Och det är så härligt att min son får en kusin att leka med! Våra släktband i familjen lämnar mer att önska, så deras relation ger liksom lite hopp...

Nej, ska hinna läsa klart DN innan dottern vaknar och karusellen drar igång.